Bok: Ögonens förvandlingsrum — Åtta röster om Folke Dahlbergs ord och bilder

Inlagd av Lennart Jörälv Bokhyllan, Facklitteratur, Kulturdelen rekommenderar, Recension lördag, maj 14th, 2016

Ögonens förvandlingsrum — Åtta röster om Folke Dahlbergs ord och bilder

Red. Jonas Modig

Folke Dahlberg Sällskapet. 195 sidor

 

I år är det femtio år sen Folke Dahlberg drunknade i Vättern. Ett halvt sekel, en fullt tillräcklig tid för att glömskan ska hinna dra sin slöja över även ett aldrig så framstående författar- och konstnärskap. Det ödet har nu inte drabbat Folke Dahlberg, det har inte minst den livaktiga sammanslutning som verkar i hans namn, Folke Dahlberg Sällskapet, sett till genom att göra hans verk — böcker såväl som teckningar — tillgängliga i nya och vackra utgåvor. Eller som Nerikes Allehandas dåvarande kulturredaktör Gunnar Lindén skrev för ett tiotal år sen: »Undrar om det finns något litterärt sällskap som vårdar sin författare så fint som Folke Dahlbergs?”

Återutgivningen av Dahlbergs verk har en sällsynt hög lödighet, konstaterade Lindén den gången och det är en bedömning som har lika mycket fog för sig idag. Gunnar Lindén var en inbiten dahlbergdiggare med såvitt jag kunde förstå allt av och om FD i sin hylla och han skulle utan tvivel ha glatt sig åt årets bok från Folke Dahlberg Sällskapet, Ögonens förvandlingsrum (red. Jonas Modig), där åtta olika författare ger sin syn på Dahlbergs ord och bilder. Titeln är för övrigt hämtad från en dikt ur Havet slutet, den samling som skulle bli författarens sista och som kom ut bara någon dag efter hans död — i en fin bild av det konstnärliga skapandet skriver han där om ”de små gesällerna” som står ”i ögonens förvandlingsrum och hamrar på en bild”.

Det finns många sätt att närma sig Folke Dahlberg — han var ju både bildkonstnär och författare och i den senare egenskapen lika mycket lyriker som prosaist. För min del var det hans oförlikneliga landskapsböcker — de om Vättern, Tiveden och Göta kanal — som kom att bli inkörsporten och som jag väl fortfarande sätter främst, men de har efterhand lockat till vidare läsning och bildbetraktande. Landskapsböcker är förresten inte någon riktigt adekvat beteckning, när det som här i lika hög grad rör sig om skönlitteratur och livsdokument. Det är överhuvudtaget inte lätt att placera in Folke Dahlberg i något fack: ”Han är både öppen och svårfångad, rörlig som han är i olika genrer och till synes obekymrad om vilken etikett som passar bäst för hans gärning”, som Jonas Modig framhåller i sitt förord till Ögonens förvandlingsrum.

De åtta antologiförfattarna har också alla sina egna utgångspunkter och infallsvinklar. Poeten och psykoanalytikern Else-Britt Kjellqvist, ömänniska även hon men med ankarfäste på ostkusten, bidrar med en betraktelse över ötillvarons centrala roll i Folke Dahlbergs liv, språkforskaren Lars-Håkan Svensson skriver om vattnet som element och miljö i hans poesi och författaren och filosofen Kate Larsson synar den poetiska attityden gentemot landskapet. Konsthistorikern Elisabeth Lidén skriver om Folke Dahlberg och surrealismens bildvärld, dahlbergforskaren Anders Weidar gör en inträngande analys av bild- och diktsamlingen Den berusade båten och litteraturprofessorn Mats Jansson visar hur ord och bilder samspelar i böckerna. För Folke Dahlberg var skrivandet och tecknandet som konstarter omöjliga att skilja åt och Mats Jansson vill heller inte prioritera det ena framför det andra: ”Den hållningen är egentligen ganska naturlig. För när man bekantar sig med Dahlbergs produktion, slås man av hur han låter konstarterna samverka i sina böcker, i diktsamlingar såväl som i prosaböcker. Han är vad man kunde kalla en dubbelbegåvning …”

Författaren och folklivsforskaren Bengt af Klintberg belyser de folkliga myternas roll och den muntliga sägentradition som återspeglas i Dahlbergs bok Vättern. Där finns historierna som Dahlberg fått höra av gamla fiskare vid Vättern men som ofta rör sig om vandringssägner som berättats även vid andra sjöar och kuster runt om i Skandinavien. Ett källmaterial som enligt Klintberg kan vara riskabelt att använda i kvalificerade litterära sammanhang; fel använt kan det ”ge texten en anstrykning av bygderomantik och barnboksklichéer”. Men den fällan undgår Dahlberg skickligt genom sin mycket medvetna och sparsmakade användning av den muntliga sägentraditionen: ”I Vättern ingår sägnerna som dramatiska accenter, återberättade utan stora åthävor, helt i ton med beskrivningen av öar, fiskemetoder och strandbodar.” Staffan Söderblom, författaren och översättaren, gör slutligen en närläsning av några dahlbergdikter och tycker sig finna ett problematiskt drag i ”den melankoliska monotoni” som präglar lyriken. Vid en eventuell sträckläsning ”kommer man nog ideligen på sig med att längta efter prosan — dess öppenhet mot historia och människor, dess galghumor, medkänsla, dess perspektiv.”

Så kan det naturligtvis också vara; i Folke Dahlbergs sparsmakade estetik förekommer, som Jonas Modig konstaterar i sitt förord, ”inte så sällan prov på bristande tålamod, dikter som inte verkar riktigt fullföljda, bilder med utsparade ytor som kanske inte skulle ha varit tomma utan bara inte blivit färdiga, tankar och resonemang som kommer av sig och avrundas med en grimas mot ett samhälle som verkar fientligt”. Men även detta hör till bilden av Folke Dahlberg och bidrar till att göra honom levande som författare och konstnär. Mänsklig helt enkelt. Femtio år efter sin död i Vättern känns han fortfarande högst närvarande och angelägen, vilket inte minst de olika rösterna i Ögonens förvandlingsrum vittnar om. Ett dussin böcker hade han hunnit med att ge ut när han den ödesdigra augustikvällen 1966 föll överbord och drunknade i Karlsborgsviken. Må vara att den samlade produktionen inte tar upp något större utrymme i bokhyllan, men den specifika vikten är en klassikers.

Förutom de olika medverkande författarnas texter innehåller Ögonens förvandlingsrum ett trettiotal teckningar och vinjetter av Folke Dahlberg, utförda i olika tekniker under flera decennier, bara det ett skäl att skaffa boken. Som alltid när det gäller Folke Dahlberg Sällskapets utgåvor rör det sig om en välgjord produkt, sobert redigerad, tryckt på bästa papper och trådbunden. Som böcker gjordes förr …

__________

Lennart Jörälv är författare