Euro 2016 på startbanan

Inlagd av Dixie Ericson Dixit torsdag, juni 9th, 2016

Eventet UEFA Euro 2017 står på startbanan och varvar upp. Det är snart dags för take-off. Det fotbolls- och medieindustriella komplexet har bråda dagar och euro i blick. Eventet är ett gigantiskt underhållningsspektakel för oss fotbollsidioter. Vi får aldrig nog. Fler lag och därmed fler matcher än någonsin.Fotbollens högsta ledning är än mer korrumperade än tidigare.
Två av mina fotbollsänglar har under de senaste året störtat till marken: Beckenbauer ”Der Kaiser” och franske superliraren Platini som hamnat i mutmisstankarnas träsk i samband med ”försäljning” av VM- och EM-turneringar. Platini är avstängd av UEFA.

Antalet misstänkt fixade matcher som undersöks ökar ständigt. En del så kallade supporterfirmor har en våldsbejakande, rasistisk, och sexistisk världsbild och kontakter med den organiserade brottsligheten. En alltför stor minoritet av alla supportrar kan när dom blir tillräckligt pissnödigt packade sjunka ner till en alltför vanlig manlig idiotnivå och bete sig svinaktigt och kränkande mot den allmänhet som råkar komma i vägen. Det går inte att förutse eventuella förlöpningar och förstöreleorgier. Och ett övermått av chauvinism är också högexplosivt i gruppmilljö.

Men som sagt majoriteten av supportrarna är justa människor med ett fotbollsintresse och en del i positiva ändan av supporterskalan förtjänar beteckningen ”roliganer”.  Och spelet är så vackert! Än så länge står jag ut med avigsidorna.

Säkerheten är också på en helt annan nivå än tidigare. Risken för attentat är uppenbar. Tidigare har nog idrotten varit lite skyddad eftersom ett terrordåd mot idrotten skulle väcka en folklig vrede som skulle få oönskade följder för den grupp eller de grupper som dristat sig till ett sådant helgerån.
Den frizonen existerar nog inte i dag med alla totalt hänsynslösa religiösa och politiska extremister som längtar efter och arbetar på det nuvarande samhällets och de otrognas snara undergång.

Fotbollen på och utanför plan har tagit kvantsprång. Inget lämnas ut slumpen, vetenskapen är involverad på gott och ont. Psykologer, läkare, fysioterapeuter, dietister, massörer, fysiologer ska se till att spelarna är sin bästa kropp och sitt bästa psyke, när de springer in till match. Dagens spelari i världseliten  är otroligt skickliga och vältränade. Färdighetsnivån är högre än någonsin. Se bara på Zlatan och Ronaldo.
Tales- och pr-personer och agenter strävar efter att gestalta lagets och spelarnas varumärkesprofil och offentliga image. Inte sällan styrs innehållet i presskonferenser av kommersiella sponsorintressen som skyr kontroversiella frågor som pesten.

Icke att förglömma är det också en hel mediefabrik på EM-grönbete. Förr i tiden hette det på en tidningsredaktion att det var nyhetstorka på sommaren. Men det berodde på att många journalister var på semester. I dag med en alltmer digital medieflora där realtid är ledordet är ett sådant begrepp okänt. Mediefabriken i Franrike är en mäktig produktionsenhet med massor av journalister med olika intresseinriktningar, kommentatorer, programledare och experter. Rent journalistiskt är det ingen avundsvärd situation. Mycket inom fotbollen är rätt trivialt. Att bevaka träningar är nog obetydligt intressantare än att titta på en torktumlare i aktion. Försåvida inte några spelare börjar slåss. Ett journalistiskt uppåtjack som får orden att rinna till och att öppna grindarna på vid gavel till ettan, löpet och ty åtföljande klickparty på nätet.

Ingen journalist säger det högt men konflikter är bra grejer. För att inte tala om terrordåd. Det är en cynisk värld. Ingen önskar väl att terrorister ska slå till. Men några lagom häftiga konflikter och gräl är en nåd att stilla bedja om. Ett klavertramp eller en påstådd taktikmiss av Hamrén är en stilla nåd att bedja om. Då ska han få sig en omgång. Om inte kommer minsta nysning att förvandlas till hot news. Fabriken måste ju producera. Det har redan börjat. Jag läste nyligen en artikel där man kunde få för sig att Zlatan var avstängd. Men det var ett uppkok till på en gammal avstängning där Mellberg också  var inblandad. Lurendrejeri.

Mitt överfulla och dammiga fotbollsminne har börjat röra på sig och viska ett och annat i mitt inre öra likt en vandrade vålnad från de djupa synapsskogarna.
I nästa EM-artikel tänker jag berätta om den fräcka tjeckiska ”matskeden” 1976. Och min danske vän, en gentlemann lystrande till förnamnet Bent. Han var fotbollsälskare och hade känt Henry From. Det ni! Emellertid gick han och dog vid alldeles fel tillfälle ur rödvit fotbollssynpunkt inför EM 1992. Och sist men inte minst om den Stora tystnaden på Münchens centralstation
1988.

För övrigt anser jag att kungen ska förläna Zlatan en prinstitel: Prins af Sverige. Han har ett överflöd av den kvalitet som de beiga bernadotterna har brist på, nämligen majestät. Han talar redan naturligt i pluralis majestatis. Dessutom är han begåvad med en personlighet som klarar av att dölja det faktum att hans tre reklamfilmer om sockervatten, Volvo och det egna klädmärket kacklar och bräker samtidigt. Kalkon och ädelpekoral i noir där han bygger sin maskulinitet, The Swedish Male from Suburbia som går sin egen väg.  (Rosengård är ingen förstad.) En gestaltning som hämtar näring ur gammal tuffingskåpmat från den hårdkokta prosan med namn som Dashiell Hammett, Raymond Chandler, Mickey Spillane, Norman Mailer och filmikonerna Clintan och Rocky. En hav av otidsenliga klichér.

Eller kanskr inte! Donald Trump trampar på i samma ullstumpor. Kanske tuffingen som lämnar sina blodiga motståndare på marken är nästa trend.

Dixie Eriksson är kulturskribent