Spanskt Tiki-taka och klassiskt Italien
Dixit tisdag, juni 14th, 2016Jag började dagen med att bese spanjorer som tiki-takade och tjecker som backade. Spanien passade och passade. Spanjorerna byggde upp passningsvägar långsamt och metodiskt för att målchanserna liksom skulle mogna fram. Höll bollen inom laget retsamt enkelt. Och målchanserna dök upp med jämna mellanrum. Men spanjorerna har ingen riktig måltjuv just nu, typ Suarez i Barcelona. Så lidandet blev utdraget. Sätt dit bolljäveln och släpp upp tjeckerna! morrade jag för mig själv.
Tjeckerna backade och backade och tappade bollen så fort de i sällsynta fall erövrat den och försökt ställa om. Men försvarslinjen höll nollan ända fram till 87:e minuten när mittbacken Pique nickade in en smörboll signerade Iniesta. Vem annars! 1-0 och game over.
Spaniens tiki-taka-lir går mig på nerverna. Jag blir irriterad av och rent förbannad på deras lugna bollhållande. Men så är jag uppfostrad i en helt annan fotbollstradition med fighting spirit som ledord och som stavas adrenalin, aggression och attack. Jag försökte kyla ner mitt primitiva 50-talstänk genom att byta perspektiv se spanjorernas spel som en meditation med tålamod som mantra. Det gick så där. Ett evigt bollande utan nerv är som plockepinn för mig.
Jag satt och hoppades på att tjeckerna skulle snubbla in ett slumpmål och få spanjorna att börja svettas av ångest och jaga en kvittering. Det chansen finns ju alltid i fotboll som tur är.
Visst, det fanns väl bud på ett tjeckiskt mål, som när Fàbregas konstsparkade bort bollen nära egen mållinje i första halvlek. Men för det mesta verkade tjeckerna försatta i ett tillstånd av passivitet, rent av vanmakt inför spanjorernas bedövande tekniska skicklighet.
Men man kan ju inte annat än böja sig i vördnad inför liraren Iniesta. Han ser ut som en vänlig folkskollärare som av en händelse hamnat i fotbollens världselit. Det verkar inte gå fort för honom. Men ingen kommer riktigt åt honom. Han är en tiki-taka-trollkarl som kilar omkring i olika tempi i en skog av illvilliga motståndarben alltid med absolut bollkontroll och en glasklar mental bild av var alla med- och motspelare befinner sig. Han är ett spelgeni som finner den smalaste väg eller genialaste passningsmöjligheten genom ett försvar.
Det ska bli intressant att få se om tika-taka håller en turnering till. Jag hoppas någonstans att den kapsejsar.
Sveriges match mot Irland blev en besvikelse efter ett rätt självklart resultat 1-1. Det svenska landslaget är lågt rankat. Det är en realitet. Men landslaget är också ett nationellt hjärteprojekt och precis som i Du gamla du fria vill vi gärna luta oss mot fornstora dagar. Sverige är historiskt sett en framgångsrik fotbollsnationen med hänsyn tagen till folkmängd och klimat. Och nu har vi en världsspelare som Zlatan. Men även världsspelare kommer på marken och kan raderas ut av skickliga försvarare. Eller ha en dålig dag. Zlatan var inte lysande igår men pressade ändå fram det självmål som gav kvitteringen. Och var snubblande nära att göra åtminstone ett mål till. Hans skicklighet är obestridlig. Men vi har nog för stora krav på honom. Han kan inte trolla så att det svenska landslaget ska höja sig flera klasser. Han kräver så mycket bevakning också när han inte är i stöten att det borde ge medspelarna mer utrymme. Men det verkade inte så i den här matchen. Blågult nådde inte upp till de uppblåsta förväntningarna. Det är nog en omöjlig uppgift. Irland är ett hårt arbetande landslag som fightas och ger och tar utan krusiduller. Där finns både ett kulturellt betingat fotbollskunnande och många spelare med erfarenheter från de två tuffa och krävande engelska första-divisionerna. Och några lirare med spetskompetens som målskytten Hoolahan. Två i stort sett jämna lag.
På fredag väntar Italien. Det blir tufft. Förbundskapten Contes Italien utstrålar klassiska Gli Azzurri-dygder. Ett samspelt och spelskickligt försvar, mästerliga också i list och argan spel. Med Buffon som sista utpost. De hanterade huvudfavoriten Belgiens stjärnspäckade elva rätt komfortabelt. De två målen kom på blåblixtrande kontringar som överraskade belgarna. Giaccherini gjorde det första på en precis långpassning över hela plan från mittbacken Bonucci. Pellé det andra.
Det är självklart att John Guidetti ska spela från start mot Italien. Han är respektlös och brinnande i anden. Han är vårt hopp tillsammans med Zlatan. Mot Italien går det inte att göra en första halvlek som i Irlandsmatchen. En felfri kollektiv insats plus små underverk av Zlatan och Guidetti krävs. Det är inte säkert att ens det räcker. Sådana är realiteterna. Att gå till finalspel vore en bragd.
Dixie Ericson är kulturskribent
