Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva
Kulturbloggen, Kulturdelen rekommenderar torsdag, september 8th, 2016”Dumheten begår av fyra musiker lika dumma som du. Bandet är en hyllning till det som gör dig mänsklig. Till din acceptans av dig själv. En hyllning till naiviteten. Ett hopp om att nånting som är lite dumt lika gärna också kan vara det som är rätt. Det kanske låter dumt när du spelar, men det är i alla fall på riktigt. Och det låter kanske lite underligt när vi säger det rakt ut, men vi gillar när du är lite dum.”
Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur kan man låta bli att fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Ett band som i sin pressrelease smyger in ett stavfel, kanske för att petnissar som undertecknad skall haja till, kanske för att det var annat som var viktigare. Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.
”Vi hette inte Dumheten från början”, berättar Erika. ”Vi var inte nöjda med vårt gamla bandnamn, men under det året som vi har hållit på med vår debutskiva så har det blivit väldigt tydligt att vi är fyra punkter i varsitt hörn. Så olika smak har vi. Men när vi spelar blir det så bra, trots att vi har så olika viljor och olika åsikter om vad som är snyggt. Bandnamnet säger då så mycket om vad vi har gått igenom som band. Det som står i presstexten säger mycket om vad det är vi vill få fram i musiken, det naiva, det barnsliga. Man får göra fel och det är därifrån det skapas något nytt. Dumheten behöver inte vara något negativt, utan kan vara utgångspunkten för det oväntat kreativa. Även om Dumheten har gjort så mycket fel så har det blivit så rätt, och ingen av oss hade kunnat åstadkomma det här på egen hand, utan vi behöver varandra. Alla fyra har varit naiva och envisa och dumma.”
Idag frilansar alla medlemmar i Dumheten som musiker efter avslutade studier. Men Dumhetens saga började först i Örebro Musikhögskola där Erika, trombonisten Joel Lindblom och pianisten Erik Slättberg gick. Erika och Joel var svårt spelsugna och raggade upp Erik som satt och spelade piano i en sal.
”Då brydde vi oss inte om vem det var eller vilket instrument det var”, säger Erika. ”Vi vara bara så otroligt sugna på att jamma. Erik hade precis skrivit en låt och den var så otroligt bra och vi connectade direkt. Då var det bara trombon, saxofon och piano och det kändes väldigt nytt, vi hade inte hört något sådant förut. Så vi spelade som trio ett tag, men inför vår första spelning på Jazzklubben i Örebro hade vi några låtar med text och då hittade vi vår vokalist Cornelia Arvidsson. Vi skriver musik allihop men arrangerar tillsammans.”
”Det som har varit svårt är att vi har en sättning utan trummor och bas”, fortsätter Erika. ”Det har varit en oerhörd utmaning att få det att svänga och låta naturligt. Vad kan vi göra för att det skall bli en komplett ljudbild med det vi har? Samspelthet har varit A och O. Det vi har mött till exempel när vi har bokat spelningar är ’Vad bra att ni inte har trummor, då låter det inte så starkt’, så vi blir också ett väldigt smidigt band på så vis. Vi har aldrig fått några kommentarer alls om att vi inte har trummor och bas efter att folk har hört oss spela.”
Jazzscenen kan paradoxalt nog sägas vara både konservativ och öppensinnad på samma gång. Kan den udda konstellationen kanske tas emot med öppna armar tack vare scenens mer öppna och fria krafter? Erika håller med.
”Absolut. Och speciellt i den scenen blir man ibland tvingad att experimentera eftersom det inte alltid finns kompetenta musiker som har tid att spela. Men att tvingas arbeta utan vissa instrument är bara nyttigt och lärorikt. Man får lära sig att tänka runt det och man får arbeta mycket med arrangemang. Men då, när man ibland kommer in i ett sammanhang där det finns en bra basist och trummis och det bara flyter och man kan lägga sig ovanpå det och bara flyta med, det är som i himmelriket.”
Och bara låta ger känslan av genomtänkta arrangemang, men samtidigt står det i bandets pressrelease att de också kommer ur den fria musiken. Det är ju på något sätt arrangemangets antites?
”När vi började spela ihop den där första kvällen så var det helt fri improvisation och vår grund är improvisation”, säger Erika. ”Men det är just för att vi är en lite udda konstellation som vi behöver arrangera låtarna eftersom vi behöver ta vara på energin som finns i musiken. Vi är ju jazzmusiker allihop, så live har vi en stomme att luta oss mot, men det finns ändå utrymme för det fria. Men det finns helt fria delar på skivan också, exempelvis i ’Snälla’ och hela skivan börjar med ett längre improviserat parti på saxofon.”
Det är verkligen ett statement, väldigt vågat och kaxigt, att inleda skivan med saxofonimprovisation. Det är inte gulligt, det här är inte något som är gjort för kommersiell vinning.
”Vi gör inte det här för någon som helst ekonomisk vinning eller någon tanke om vad som skall slå i jazzscenen”, säger Erika. ”När jag och trombonisten Joel spelar fritt så synkar vi så otroligt bra. Vi spelar mycket i varandra och blir som ett instrument. Eftersom vi ’fyller i varandras meningar’ så låter det kanske mer arrangerat än vad det är.”
Trots att Dumheten ger ut skivan själva, finns den faktiskt i fysiskt format. Men det höll på att sluta i förskräckelse.
”Först fick vi ett lass med skivor med rätt omslag men fel musik på skivorna”, berättar Erika. ”Vi släpper skivan via eget skivbolag så det där fick vi ju ta tag i själva. Vi har hållit på ett år med skivan och ingen av oss har släppt skiva förut. Det är så otroligt mycket jobb. Jag har dessutom gjort mitt examensarbete på min utbildning på Musikhögskolan plus att jag jobbade heltid på Länsteatern i Örebro samtidigt som jag arbetade med den här skivan, så det har varit ganska slitsamt. Vi spelade in den i Musikhögskolans studio, men vi anlitade Göran Petersson från skivbolaget Brus & Knaster som tekniker. Han har jobbat med många artister inom vår genre. Han hjälpte oss uppnå det sound vi var ute efter, det alternativa, nya jazzpoppiga svenska, vemodiga med vackra melodier. Vi arbetade ihop i tre dagar. Vi producerade själva, men han var med som tekniker och han coachade oss och mixade allt. Vi har känt oss trygga med honom. Men vi har också haft en ren inspelningstekniker, Philip Henning, som har varit student på ljudteknikerprogrammet på Musikhögskolan.”
Den 17 september har Örebro med omnejd chansen att upptäcka något de kanske inte har hört förut, för då har Dumheten releasespelning för skivan Och bara låta på Bio Roxy.
Tiderna som gäller är:
16:00 Mingel
17:00 Konsert
18:00 till sent: Efterhäng på Heavens Door
Fritt inträde
Dumheten på Soundcloud: https://soundcloud.com/dumheten
Dumhetens hemsida: www.dumheten.se
———
Text: Åsa Jonsén som tror att den inledande meningen i presstexten så klart skulle vara ”Dumheten begås av fyra musiker lika dumma som du”. För den naiva dumheten har också en rak motsats. Den storögt utmanande och provocerande.