Vad gjorde Bakunin i Västerås söndagen den 7 juni 1863?

Inlagd av Kulturdelen Helgesson söndag, oktober 2nd, 2016

Tom Stoppard anses vara en av samtidens främsta dramatiker och 2002 var det premiär i London på hans drama The Coast of Utopia, en pjästrilogi på sammanlagt nio timmar om frihet, förtryck, svek, utopier, kärlekens villkor och litteraturens betydelse i 1800-talets tsaristiska Ryssland. De främsta karaktärerna är Alexander Herzen, Vissarion Belinskij, Ivan Turgenjev och Michail Bakunin, alla radikala tänkare och skribenter. Del 1 Voyage utspelar sig på den adliga släkten Bakunins egendom med ständiga diskussioner på verandan, Stoppards blinkning till Anton Tjechov. 2006 gick The Coast of Utopia för fulla hus på en Broadway-scen. Enligt New York Times – ”mer spännande än en thriller”. Den unge Bakunin spelades av Ethan Hawke.

Västerås 7 juni 1863

Trots det mulna vädret med spridda regnskurar och en envis pålandsvind råder det en uppsluppen och förväntansfull stämning hos samlingen av människor, främst bland borgerskapet, som står på kajen i Västerås hamn. De väntar på ångbåten, med fint folk, som avgått från Riddarholmskajen i rikets huvudstad. Ångbåtstrafiken som började på 1820-talet är nu väl etablerad och har vitaliserat det ekonomiska och sociala livet i Mälar-städerna.

Västerås hade ungefär 5000 invånare och från 1854 och några år framåt var det en liten högkonjunktur i staden, resten av landet hade lågkonjunktur, som till stor del berodde på den kraftigt ökade exporten av stångjärn från Bergslagen under Krimkriget 1853-1856.

Skråväsendet hade avskaffats och ståndssamhället var på väg att upplösas och borgarna steg, inte minst via liberala tidningar, fram i offentligheten.

1856 invigdes den nya läroverksbyggnaden, ritad av PJ Ekman, och det moderna cellfängelset stod färdigt 1857. Stadsfullmäktige sammanträdde för första gången 18 januari 1863 i det nya rådhuset i nyrenässansstil från 1860 (också ritat av Ekman) som låg vid Fiskartorget, som nu fått stenbeläggning. Den ättiksyrade Västeråsgurkan tillkom omkring 1860.

Välkomstkommitté

I främsta ledet i välkomstkommittén på kajen står Henrik Victor Enblom, lektor i språk vid Västerås

gymnasium och Johan Nybom, pekoralistpoet, Polenvän och journalist vid Vestmanlands Läns Tidning. Snuspatronen Axel Theodard Sundin går runt i församlingen och bjuder på snus, som sniffas och nyses. Lektorn och ledaren för den lokala skarpskytteföreningen Sam Lidman har kommit ner från Djäkneberget och talar om att det är klart med arrangemangen på ”Berget”.

Michail Bakunin

Med på ångbåten från Stockholm är en kraftigt byggd, 1.95 meter lång man med yvigt skägg och gråsprängt, halvlångt hår.

Han kom till Stockholm den sjunde mars som fransmannen Henri Soulé och lär den första tiden ha bott på Drottninggatan 16. Emellertid, uppdagas det snart att den resliga mannen var den ryktbare ryske upprorsmakaren Michail Bakunin, som erhöll audiens hos kung Karl XV.

Kompositören Richard Wagner som deltog i upproret i Dresden 1849 tillsammans med Bakunin har sagt: ”Allt hos honom var kolossalt och han var fylld av primitiv livskraft och styrka.” Efter den italienska frihetshjälten Garibaldi var Bakunin, en tid, den mest omskrivna romantiska rebellen. Hans bravader på barrikaderna, fängelsevistelserna och den beryktade flykten från Sibirien blev en följetong i pressen.

I november 1861 stod det på förstasidan i tidningen Kolokol (Klockan) som drevs av den inflytelserika radikala ryska publicisten Alexander Herzen som levde i landsflykt i London: ”HAN ÄR FRI! Michail Alexandrovich Bakunin är i San Francisco! Bakunin har lämnat Sibirien via Japan och är nu på väg till England.”

I en tid då tidningsläsandet ersatt morgonbönen skrev Bakunin flitigt och han lät sig villigt intervjuas.
I Sverige publicerades hans artiklar i de liberala tidningarna och då främst i Lars Johan Hiertas Aftonbladet.

Den åttonde april 1863 återförenas Bakunin i Stockholm med sin hustru Antonia som han gifte sig med i Sibirien.

August Blanche

Alexander Herzens son, 24 år gammal, är också med på ångbåten till Västerås och även August Blanche, publicisten, teatermannen och politikern. Han och Hierta kom att bli Bakunins välgörare under hans vistelse i Sverige.

Hierta och Blanche var radikalliberaler och i opposition till de konservativa i landet. En fråga som starkt engagerade de båda och många andra i landet var Polens frihetskamp. Sedan 1795 var Polen delat mellan Ryssland, Österrike och Preussen. Det polska upproret 1830 slogs ner brutalt och i januari 1863 utbröt på nytt ett polskt uppror mot Tsar-Ryssland och runt om i landet bildades det Polenkommitteer, där hyllningsdikter och punschbål tycks ha varit obligatoriska inslag. I Stockholm bildades en kommitté den andra mars och bland medlemmarna fanns August Blanche och redaktör August Sohlman i Aftonbladet.

London

Vintern 1863 smiddes det planer av polska grupper i London om hur man bäst skulle kunna stödja upproret i hemlandet. Kort sagt, gick det ut på att utrusta en militär expedition med manskap och vapen som med ångfartyg skulle skeppas till baltiska kusten.

Och Bakunin som ett tag stått utanför den politiska scenen ger sig in i den polska hetluften med interna motsättningar. Tidigt i sitt politiska liv hade han tagit sig an de slaviska folkens frihet. Bakunin ställer sin ryktbarhet och sitt kontaktnät till förfogande. Men Herzen och hans medarbetare Ogarev är skeptiskt inställda till det våghalsiga företaget.

Hur som helst, i början av mars reste Bakunin med några polska representanter till Stockholm för att sondera den politiska terrängen. Den 22 mars lämnade ångfartyget Ward Jackson Southampton med en frivilligstyrka på omkring 200 man bestående av mest polacker, men också av fransmän och ungrare. Militär ledare var överste Lapinski. Med i lasten fanns bland annat 3 Withworthkanoner, 3000 kanonkulor och 2500 engelska gevär Enfield P.53. Över Nordsjön följdes Ward Jackson av två ryska korvetter. Så var det med den hemliga polska expeditionen!

Helsingborg-Köpenhamn-Malmö

Den 25 mars ankrade Ward Jackson i Helsingborgs hamn. Den svenska regeringen började få kalla fötter och polackerna grälade sinsemellan. De bestod av ”vita”, konservativa nationalister och av ”röda”, liberalt sinnade patrioter. Den engelska kaptenen ville inte vara med längre, men tog fartyget till Köpenhamn där besättningen hoppade av. Bolaget som hyrde ut Ward Jackson jobbade också med leveranser till ryska flottan. Försenad anslöt sig Bakunin och fartyget fördes av danska mannar till Malmö 30 mars. Där Bakunin håller ett tal och bl.a. yttrar: ”Jag tackar det fria Sverige för Edra sympatier!”  Och han hyllar asylrätten. Fartyget blev en sevärdhet och utflyktsmål för nyfikna malmöbor som fyllde kajerna och ibland hurrade för Polen. Det var feststämning. När brand bröt ut tog åskådarna det först för ett fyrverkeri.

Den erfarna dokumentärfilmaren Joakim Hallman och journalisten och manusförfattaren Philip Wharen är snart färdiga med en film som har denna scen som utgångspunkt:
”Vår film börjar 1863 i Malmö hamn där ett fartyg fullastat med ammunition och vapen riskerar att explodera sedan en brand brutit ut i kollagret. Dessbättre lyckas den polska expeditionen släcka branden och en katastrof avvärjes.”

Fartyget hölls i kvarstad och delar av lasten, kanoner, krut och kulor, togs i beslag av svensk militär, förmodligen efter ryska påtryckningar. Dock, en hel del vapen, gevär och ammunition kom sedan att förvaras på Landskrona fästning, där de i slutet av 1863 såldes till Aftonbladets chefredaktör Lars Johan Hierta, som annonserade ut gevären till försäljning i januari 1865.

Således slutade den polska expeditionen i ett fiasko. Den hårdföre militäre ledaren överste Teofil Lapinski gjorde ett nytt försök tidigt på sommaren och det slutade med ett tragiskt misslyckande vid den baltiska kusten. Var Lapinski liksom många polacker fången i den polska upprorsmyten? Hur som helst, inga stormakter ställde upp för Polen och tsarens Ryssland och Bismarcks Preussen önskade inte ett fritt Polen.

Bakunin och Antonia i Stockholm

Bakunin återvänder till Stockholm och snart förenas han åter med sin hustru Antonia. De flyttar in hos August Blanche på Malmgården, som bland annat beskriver Bakunin på följande sätt: ”Denne man, för vars blotta namn ett stort kejsardöme darrar, är i sitt personliga umgänge en av de älskvärdaste vi någonsin mött. Man märker snart att man framför sig har en av vår tids mest upplysta och mångkunniga personer.”

Bakunin är en flitig skribent och på dagarna besöker han ofta de liberala tidningsredaktionerna, som finns i Gamla Stan, Aftonbladet på Munkbron 8, och på vägen hem köper han en bukett rosor och en påse körsbär till sin hustru. Bakunin är mycket populär och paret bjuds ofta in till fester och banketter.
”Med den svenska punschen var Bakunin redan förtrogen, och när supén serverades, utvecklade han en förvånande konsumtionsförmåga.” Förmodligen något lättuggat, eftersom han under många års fängelse på 1850-talet fått skörbjugg och förlorat de flesta av sina tänder. Bakunin var också storkonsument av cigarrer och cigaretter.

Schöldström berättar att Bakunin kunde sitta långt fram på nätterna hos doktor Karl Adam Lindström och för honom och Kalle Wetterhoff och von Qvanten och övriga stockholmsvänner utveckla sina världsomstörtande planer och välta troner över ända och skaka Europa från hörn till hörn. Utanför Ryssland talade Bakunin franska, som förmodligen inte alla svenska vänner förstod.

Det skrivs kritiska artiklar om Bakunin; en i Dagbladet och en längre anonym insändare som tillskrevs statsrådet Bredberg i regeringsorganet Posttidningen som retar upp eller väcker liberalernas vrede. Bakunin beskylls där bland annat för att vara rysk spion, kommunist och en brutal barrikadbuse som dessutom ser ut som en bandit och borde utvisas. Bakunin försvarar sig med bravur i Aftonbladet. Senare medgav dåvarande justitieministern Louis De Geer, att det var han som skrivit insändaren.

Höjdpunkt. Hotel Phoenix den 28:e maj

En kort tid innan ångbåtsresan till Västerås ägde en händelse rum som kom att bli Bakunins höjdpunkt under vistelsen i Sverige mellan den 7:e mars och 13:e oktober 1863.

Den 28:e maj anordnas en fest för omkring 200 personer på Hotel Phoenix på Drottninggatan 71 i Stockholm, där Bakunin och hustrun Antonia är hedersgäster med Lars Johan Hierta till höger och August Blanche till vänster. Intill satt också Alexander Herzen junior och polacken Felix, sekreterare till Josef Demontowicz, den polska nationalregeringens kommissarie. Det reciterades verser, sjöngs och skålades för Bakunin, Polen, Ungern, det unga Ryssland och asylrätten. Och det var inga korta verser eller tal! När hade de tid att äta och samtala och hur länge varade hela föreställningen, undrar jag?

Merparten av gästerna var liberalt sinnade, många från borgarståndet var där; lektorer och tidningsfolk, men där fanns också ämbets- och tjänstemän, präster, militärer, handlare, fabrikanter, artister och litteratörer m.fl.

För artighets eller säkerhets skull inleder bondeståndets talman med en skål för konungen. Den andra skålen var för Bakunin och föreslogs av August Blanche som också läste upp verser skrivna av journalisten Johan Nybom från Västerås, som tillägnades Bakunin. Vilken svarade med ett långt tacktal på franska. Lars Johan Hierta föreslog en skål för asylrätten: ”…att hvarje främling kan inkomma i Sverige utan att ens havfa pass”.

Småkul är den liberala lektorn och författaren Herman Bjurstens bidrag, också i versform, där han bland annat tar upp anklagelserna mot Bakunin:

– ” Då du kom hit – Gud vet hur det var fatt —
I halsen ett och annat hjerta satt.
Man tänkte: Han vill revolutionera
Vårt gamla Sverige. Han vill kanske mera.

Han vill ej störta våra Carlar blott,
Men resa guillotinen der de stått,
Se´n han sitt gift har hunnit väl att blanda
Uti en riktig eldröd propaganda. /…/
Men skämt åsido!   Var du kommunist,
Som förr du var.   Vi äro det förvisst,
Ty ljus och frihet – jordens skönsta krona –
De äro dock och bli – communia bona. (gemensamma goda)

Vad hände i Västerås söndagen den 7:e juni?

Inte mycket! Inga bomber eller barrikader, men väl bål och bombastiska tal. Med häst och vagn färdas sällskapet från hamnen – efter ett kort besök i domkyrkan – vidare mot Djäkneberget, där förtäring och taffelmusik väntar. Middagen serveras i militärtält, modell paviljong, som skarpskyttarna fått låna av regementet. Förmodligen var det snuspatronen Sundin som stod för notan. Han var en generös man. I sällskapet finns också som tidigare nämnts, Bakunin, Blanche, Herzen junior och poeten Nybom. Totalt finns här omkring 75 personer.

Musiken står Vestmanlands regementsmusiker för och snart skålas det för Bakunin och Herzen och poeten Nybom framför sitt hyllningspoem till Bakunin. Jag citerar några rader:

”Vi älska dig alla; ty du är oss dyr,
Du guds missonär, du ryske martyr
Som mot målet, offrande, går.

Din väldiga tanke, ditt sista ord –
Heter ljus och luft, är ”frihet och jord”
Åt det folk, som bland skuggor bor…”
(Till saken hör att Bakunin var en känd gudsförnekare.)

Bakunin talar om det unga Rysslands program och strävanden och kritiserar Tyskland (Preussen?) för dess otillbörliga maktbegär. Och så håller man på ett tag, det skålas och talas.

Vestmanlands Läns Tidning avslutar på följande sätt: ”Tiden var nu inne för ångbåtens afgång, och de ryska gästerna med deras svenska vänner beledsagades åter ned till hamnen, der de under folkmassans hurrarop gingo ombord.”

Under sommaren 1863 flyttar paret Bakunin till en våning på tre rum i Mothanders manège på Djurgården och lever mycket enkelt. Hyran betalar Lars Johan Hierta.

När paret den 13 oktober lämnar Stockholm för att åka till London via Göteborg åtföljs de på bangården av medlemmar av den polska kommittén; baron A.C. Raab, skalden Emil von Qvanten som var konungens handsekreterare, August Blanche, Lars Hierta, Karl Adam Lindström, August Sohlman och Harald Wieselgren.

Bakunin återkom till Sverige 1864. Men det är en annan historia.

Aktuellt

Kretsen av författare och skribenter omkring den unge Bakunin i Ryssland tycks fortfarande vara aktuella. Så här presenterar Dramaten en pjäs som kommer nu i december 2016.

”ANARKISTKLASSIKER PÅ DRAMATENS LILLA SCEN I DECEMBER

Ivan Turgenjev är inte bara en viktig föregångare till Tjechov – hans klassiska roman Fäder och söner planterade fröet till nihilismen och anarkismen, via den oförglömlige karaktären Bazarov. Den 4 december har den dramatiserade versionen premiär på Lilla scenen i regi av Runar Hodne.”

Vissa påstår att Turgenjev haft Bakunin som förlaga till Bazarov. Fan vet! Det gäller nog i högre grad för huvudpersonen Rudin i Turgenjevs debutroman Rudin”som kom 1857. Bakunin och Turgenjev var ungdomsvänner och de delade bostad en tid i Berlin, dit båda rest för att studera filosofi i början av 1840-talet.

Bakunin spökar fortfarande – även för mig!

—

Bo Helgesson

Källor: Aftonbladet, Vestmanlands Läns Tidning, Herzen, Blanche, Ahnfelt, Björklund, Schöldström, Thyselius, Jensen, Carr, Avrich, Woodcock, med flera.