CD: Lux med Emilia Amper
Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, november 9th, 2016
Emilia Amper: Lux (BIS /Naxos). Speltid: 60’20.
Emilia Amper (nyckelharpa, sång), Bridget Marsden (violin), Emma Ahlberg Ek (femsträngad violin), Anders Löfberg (cello, kör), Olle Linder (kontrabas, kör), Dan Svensson (slagverk, sång), Fredrik Gille (slagverk)
Betyg:
Releasedatum: 10 november 2016
–
Det tycks onekligen som om nyckelharpan lever och har hälsan. Detta är det tredje albumet som jag på kort tid får i min hand där instrumentet har en framträdande roll. På Vårdroppar lät Erik Rydvall och Olav Luksengård Mjelva nyckelharpa och hardingfela mötas i svensk och norsk folkmusik, och på Twenty kan vi höra Johan Hedins nyckelharpa i gruppen Bazar Blå. Nu är det dags för Emilia Amper (f.ö. elev till Hedin), som rent av kan titulera sig världsmästare på nyckelharpa, och hennes nya album Lux. Det bjuder på såväl traditionella låtar som nykomponerade. I några fall har hon även skrivit texter som hon själv sjunger. Men det är inte där styrkan ligger, snarare tvärtom: ”Ljus i mörkrets tid” och ”Elden” hoppar jag gärna över. Den ordlösa sången i titellåten ”Lux” är klart bättre.
Fotograf: Henrik Peel.
Ampers koncept befinner sig någonstans mellan Rydvall & Mjelva och Bazar Blå men med dragning åt de senare. Det innebär att det rör sig om folkmusik som gärna närmar sig vad man brukar kalla världsmusik. Trummisen Fredrik Gille medverkar för övrigt på båda albumen. Arrangemangen bjuder kanske inte på så många överraskningar, men de fungerar bra och är ofta medryckande, även om det någon gång snurrar på lite väl motståndslöst. Att Amper är en fena på nyckelharpa blir inte minst tydligt i de låtar där hon spelar solo eller, som ett fall, kvartett med sig själv. Rakt igenom finns också en spelglädje som smittar av sig. Vi möter musikanter som generöst både bjuder in och bjuder upp, bjuder in att lyssna och bjuder upp till dans. Vad Amper än är, så inte är hon amper.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
