Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Musik av Nakama

CD: Musik av Nakama

Before the Storm (2015)

Nakama: Before the Storm (Nakama Records). Speltid: 38’15.

Nakama: Grand Line (Nakama Records). Speltid: 71’41.

Nakama: Most Intimate (Nakama Records). Speltid: 42’52.

Adrian Løseth Waade (violin), Ayumi Tanaka (piano), Andreas Wildhagen (trummor), Christian Meaas Svendsen (kontrabas)

 

När man får några skivor från norska Nakama Records i sin hand är det lätt att associera till Japan, även om omslaget till Grand Line också kan föra tankarna till art deco. Nakama är, som man anar, ett japanskt ord. Det skrivs 仲間och betyder ungefär ”jämlike” eller ”kamrat”. Knutet till bolaget finns ett musikkollektiv med samma namn, och bakom hela verksamheten anas ett genomtänkt koncept som genomsyrar allt från musiken till produktionen och de påfallande snygga skivkonvoluten.

Gruppen består av Adrian Løseth Waade (violin), Ayumi Tanaka (piano), Andreas Wildhagen (trummor) och Christian Meaas Svendsen (kontrabas), där Tanaka är mig bekant sedan tidigare då hon även är verksam i den mer uttalade jazzgruppen Mongrel. Man säger sig ha som syfte att förse världen med intressant, omvälvande och alternativ musik. Som inspirationskällor anges europeisk jazz, tidig samtida amerikansk musik, japansk traditionell musik och den romantiska klassiska musiken. Kanske kan man också tänka sig mer modern japansk musik av exempelvis Toru Takemitsu och Somei Satoh. Vad europeisk jazz beträffar kan den ju idag också ligga mycket nära den klassiska musiken, inte minst Debussy och mer avantgardiska tonsättare.

Jag har lyssnat till tre av gruppens senaste album, och att genrebestämma musiken är varken lätt eller speciellt meningsfullt. Man arbetar med såväl strikt komponerat material som improvisation, och med improvisation över strikta grundmönster. Genomgående är intresset för att utforska tystnaden och mellanrummen. Tystnaden behövs för att höra ljuden – och ljuden för att höra tystnaden. Utan tystnad ingen musik. Utan mellanrum inga mönster. Här anas något av en zen-estetik, och man kan mycket väl kalla musiken minimalistisk. Men inte av samma slag som Reich, Adams och Glass, och inte heller som hos Pärt. Och även om det radikala ifrågasättande av vad musik är kan föra tankarna till John Cage har man inget gemensamt med hans strävan att låta allt styras av slumpen.

 

Grand Line (2016)

Before the Storm (2015) inleds med ett envetet upprepat kraftfullt ackord som dock efterhand färgas av andra klanger. Det andra stycket blandar romantiskt spröda pianoklanger med strävare stråkdrag och ett försiktigt klapprande, allt medan tystnaden hela tiden väntar på att ta över – vilket den i hög grad gör på tredje spåret. I Grand line (2016) drivs koncepttanken än längre i utforskande av relationen mellan fastlagda mönster och improvisation.

 

 

Most Intimate (2016)

Most Intimate, som är gruppens senaste album, som motto en japansk dialog. Fayon ska bege sig på pilgrimsfärd. Dizang frågar vart han ska. Just ingenstans, svarar Fayon. Men vad är syftet? undrar Dizang. Det vet inte Fayon. Då säger Dizang: Att inte veta är det mest väsentliga (Not knowing is most intimate). Den anekdoten, skriver Meaas Svendsen, fick bli skivans utgångspunkt. Att inte veta. Inte veta vad ljud är. Inte veta vad musik är. Inte veta vad man ger sig ut på. Inte veta vem man själv är. Men att ändå vara. En musikalisk pilgrimsresa utan mål och utan svar – men kanske med något slags insikt bortom vetandet.

De fyra musikerna ger och tar enligt ett mönster där man solistiskt svarar på varandra för att sedan spela gemensamt i varierade kombinationer. Allt är avskalat och utmynnar i en vacker viston, ett slags vaggvisa som något kan föra tankarna till Pärt. Det romantiskt melodiska finns annars mer som antydningar, ett slags musikaliska minnen som stiger upp och bryter igenom den strävare och kärvare ytan.

Nakama frågar inte efter vad folk vill ha men vet man vill ge. En del kommer att fascineras av musiken, andra kommer att undra vad det egentligen är för ”musik” jag talar om.

Hur betygsätter man skivor av detta slag? Inte alls. Det låter sig liksom inte göras. Betrakta dem som erbjudanden. Nalkas dem öppet och förutsättningslöst. Kanske kan de först framstå som slutna i sig själva. Kanske kommer det att öppna sig för något. Kanske kommer de att öppna dig för något.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree