Lördagskvällarnas språklekar

Inlagd av Dixie Ericson Dixit söndag, mars 12th, 2017

Jag ägnade lördagskvällen åt härfågeln.  Hur kommer det sig?  Svaret är mycket enkelt, jag satt och knåpade med en nätt tioradig dikt av jourhavande huspoet, Eugenio Montale, italienaren som fick Nobelpriset 1975. Anslaget i den aktuella dikten löd: Upupa, ilare uccello calunniato dai poeti…  det vill säga  Härfågel, muntra fågel förtalad av poeter… Inte lika suggestivt på svenska förvisso.

Det är en sak att lyckas namnge en fågel. Men det gäller också att veta något om fågelarten och vad den betyder i det här sammanhanget. Varför skriver Montale en dikt om just den arten? Att jaga meningen med orden i poesi bär åt många håll. En flaxig och ryckig flykt med nedslag i många helt olika källor. Otroligt roligt, spännande och frustrerande på en och samma gång. En övning i ödmjukhet inför det mänskliga språkets magi och mystik och den mänskliga fantasin.  Skillnaden mellan det exakt rätta ordet – blott en hägring i sig – och det nästan rätta ordet är som skillnaden mellan en blixt och en lysmask, skriver Mark Twain. Man får vara glad om ens ord blir flämtande  lysmaskar.

Linné fixade härfågelns latinska namn, ”upupa epops, ljudhärmande liksom engelskans ”Hoopoe”. Det svenska namnet —  i alla fall i en tolkning – lär kommer från det gamla svenska ordet ”äring”, årets skörd, negerat till ”oäring” vid missväxt som utvecklats till ”här-” Inte helt övertygande. Sammanhanget ska vara att  härfågeln i folktron spådde svält och krig. Bådadera alltför vanliga gäster i det svenska folkets historia. Härfågelns karakteristiska rop tolkades som en uppmaning att gå man ur huse  ”Upp! Upp! Upp! Ut! Ut!”. I  Skåne kallas den popp, i Blekinge pofågel, förmodligen ljudhärmande. I Halland kallas den oäringsfågel. Vår egen Erik Rosenberg benämnde den ”boskapsfågel” eftersom den  lever av insekter och larver som hämtas i kreaturspillning. Numera en ytterst sällsynt fågel i Sverige, så rar att den nästan inte finns, vilket tillsammans med dess rörliga kam och en fjäderdikt från klarorange till blekt beige gör att enstaka möten etsar sig fast i minnet. I Italien är den inte lika rar.
Falstaff fakir alias Axel Wallengren leker med härfågeln i kortform:

Upupa epops-kalops
kan man propsa i en mops.

Jag ser mitt översättande som en lek med orden. Jag hann nästan inte tillbaka till Montale och hans dikt denna kväll. Ovigt som en dront vaggade jag fram i kulturhistorien och i ornitologin på jakt efter mer symboliskt upupa-stoff. Omättlig. Jag älskar nätet med dess ordrika, oändliga digitala kunskapsfält tillgängliga för min lustfyllda blick. Min upupa är vid det här laget så symbolsprängd att om den vore en riktig pippi skulle den inte orka lyfta. Hur det går med översättningen vete fåglarna.

Man kanske skulle våga dra till med Popp, muntra fågel, förtalad av poeter…för att slippa två ”fågel” på samma rad. Lite skånskt sound.
Jag får väl suga på det till nästa lördag. Det går ju alltid att stryka och plocka tillbaka ”härfågel”. 

Dixie Ericson är kulturskribent