John Berger och Sverige
Krönika lördag, mars 25th, 2017
Det är inte alldeles lätt att ha John Berger som favoritförfattare. Man skulle kunna beskriva hans författarskap som ganska rörigt. Det är också mycket omfattande. Så här skriver han i Confabulations, en av hans sista böcker:
”Jag har skrivit i ungefär åttio år. Först brev sedan dikter och tal, senare historier artiklar och böcker, nu noteringar.”
Jag hittade Confabulations av en slump i en liten bokhandel i en Londonförort. Trots att jag är ett fan har jag inte alls bra koll på hans utgivning. Nästan varje gång jag är utomlands hittar jag en eller flera böcker av honom som jag tidigare inte känt till. Ibland är det helt nya texter. Ibland är det nya sammanställningar av äldre texter.
Även om han skrev allt det där han sa, så skrev han också dramatik, film-manus, tv-manus, romaner och journalistik i olika former. Mest dominerar kortare texter – essäer kanske eller skriftställningar. De kan handla om det mesta – varför vi tittar på djur, fotografi som minne, konst, socialism, människor. Det hann bli en hel del. Dessa korta texter har publicerats lite här och där. Ibland har någon, sällan han själv, samlat ihop några av dem till en bok. Ibland dyker samma text upp i olika böcker. Nu när han är död kanske något förlag ger sig på att ge ut hans samlade verk. Det vore nog bra. Fast det är naturligtvis spännande att fortsatt inte veta om det finns en oläst bok av honom någonstans. Antagligen ligger den i så fall längst in i hörnet på bokhandeln Shakespeare & Co på vänstra stranden av Seine i Paris. Just där har jag överraskats ett flertal gånger.
John Berger var engelsman och levde större delen av sitt liv i Frankrike. Han hade också vissa band till Sverige. Han har nämnt detta på olika ställen. Också i Confabulations skriver han lite om saken. Det är en text som heter Et in arcadia ego. På ytan handlar den om Sven Blombergs begravning. Denne svenske konstnär är något av ett mysterium. Han står som medförfattare till John Bergers mest kända bok Sätt att se. Han och Berger samarbetade även i andra sammanhang och Berger skrev om honom här och där i sina texter. Till exempel i Portraits. Kanske var han född 1920 i Helsingfors, utbildad som konstnär i England och dog 2003 i Stockholm. I övrigt går det nästan inte att få reda på någonting om honom. Berger skriver så här:
”Sven var en heltidsmålare i över sextio år och under den tiden sålde han färre målningar än någon annan konstnär som jag någonsin känt. På grund av detta hade han avsevärda materiella bekymmer. Han saknade alltid pengar. Största delen av sitt liv saknade han vad den mest anspråkslösa konstnär skulle kalla en ordentlig ateljé. Och, förutom av ett fåtal vänner, var han inte erkänd. Ändå, knappt en dag gick utan att han tog upp en pensel, krita eller penna för att arbeta och många dagar arbetade han tills han glömde räkna timmarna och han trädde in i den årstidens oskuldsfullhet när naturen kan tas med överraskning.”
Sven Blomberg är inte det enda som är mystiskt i denna text. Här förekommer också en del andra underliga uppgifter, kanske missuppfattningar. I samband med konstnärskamratens begravning på Skogskyrkogården i Stockholm hamnar John Berger på ett äldreboendes matsal där han äter smörgås och dricker lättöl. Denna, i Sverige välbekanta dryck, kallar han ”small beer” i sin text. Den märkliga översättningen förstärker det surrealistiska intrycket av episoden. Kan det vara ett medvetet grepp?
Lite senare hör han ett samtal där en pojke berättar för en äldre man att han har sett en älg på en ö. Men Berger skriver:
”Älgar rör sig i flockar. De är inte gärna ensamma och de kan inte simma.”
Det är inte helt tydligt om detta sägs av den äldre mannen eller om det är Bergers eget påstående. Hur som helst känns det rätt bisarrt. Vad är det egentligen för land där denna text utspelar sig?
Berger skriver också att:
”Skandinavien är glest befolkat och när dess invånare lever tätt tillsammans sida vid sida eller kommer samman i grupp, förvandlas de inte till en massa. I en strikt fysisk mening av termen fortsätter de att vara osammanhängande. Denna motsträvighet att blandas eller att behöva fortsätta att vara separata är inte ett enkelt uttryck för individualism, samma folk är på andra sätt lydigt, medborgerligt sinnat och konventionellt.”
Detta är så klart en hisnande generalisering. Kanske något mindre underlig men nästan i klass med lättölen och älgen. ”Confabulation” betyder ungefär minnesstörning. Kan det vara så att dessa konstigheter är medvetna ”fel”?
Efter dessa vindlingar landar John Bergers text i de konstupplevelser som han delade med Sven Blomberg. De möts framför en målning av Poussin. Även när de varit ifrån varandra under lång tid visar det sig att de intresserat sig för samma udda målning av Rembrandt. De var samstämda.
John Berger skriver om detta på sin terrass där sonen serverar honom ett glas vin och en skål oliver. Han konstaterar:
”Från och med nu smakar jag oliver för Sven också.”
—
Peter Ekström tillhör Kulturdelens redaktion
PS. Confabulations har ännu inte kommit ut på svenska. Citaten är översatta av artikelförfattaren.
