Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Pianomusik av Vítězslava Kaprálová

CD: Pianomusik av Vítězslava Kaprálová

Vítězslava Kaprálová: Complete piano music (Grand Piano/Naxos). Speltid: 65’27.
Giorgio Koukl (piano)

Betyg:

Tjeckiska Vítězslava Kaprálová hör till de unga döda; på flykt undan nazismen dog hon 1940 i Frankrike, troligen i tyfus. Hon var då 25 år och ett stort löfte med såväl orkesterverk, kammarmusik, sånger och pianomusik i bagaget. Här är det den senare som uppmärksammas på en cd som säger sig rymma allt hon skrivit för solopiano. Det börjar som passionerad Schumann när hon med explosiv energi drar igång sin pianosonat från 1933 – som mycket passande heter just Sonata appassionata. Men efter ett tag blir det också uppenbart att den ingalunda är skriven under romantiken utan tillhör en senare tid.

Vítězslava Kaprálová 1935.

Det är svårt att inte nämna Bohuslav Martinů när man diskuterar Kaprálová. Han var hennes lärare, mentor och älskare. Men egentligen vet jag inte om de har så mycket gemensamt rent musikaliskt. Kaprálová har en starkare förankring i romantiken, och bland tjecker är det snarare Leoš Janáček än Martinů som spökar. Men så var också Janáček en självklar del av Kaprálovás uppväxt i Brno, där hennes far rent av varit elev till den store. Ett franskt inflytande är också märkbart; ibland som en doft av Ravel, ibland mer Poulenc. Däremot finns just ingenting av tidens intresse för det jazziga – så tydligt hos Martinů och Erwin Schulhoff – förutom en liten foxtrot.

Här spelar Giorgio Koukl. Han har en tendens att bli lite forcerad och onyanserad. Jag tror att musiken hade vunnit på en större känsla för pausering och på ett mer varierat och mjukare anslag. Att lyssna på skivan i ett svep kan nu bli lite tröttsamt. Man får också ha i åtanke att tonsättaren inte blev mer än 25 år och att en del av dessa verk är skrivna av en tonåring. Men vilket löfte var hon inte! Och ofta mer än så. Det vimlar sannerligen inte av inspelningar med Kaprálovás verk, så nog tar man emot detta album med glädje.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

  • Regn

    Dagen efter gårdagen Inget mittemellan   Obrukad tid Inklämd Mellan […]

  • Överväxeln

    behåll växeln överväxeln det som blir över på det man […]

Kulturbloggen

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

  • Konstföreläsningar

    På torsdag 8 september kl 18.00 så är det premiär för en ny serie öppna föreläsningar på Örebro Konstskola. Norman […]

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree