Hem » Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Orkesterverk av Henri Dutilleux

CD: Orkesterverk av Henri Dutilleux

Henri Dutilleux: Symphony No. 2; Timbres, espace, mouvement; Mystère de l’instant (Naxos). Speltid: 62’38.

Orchestre National de Lille, Darrell Ang (dirigent)

Betyg: 

 

Länge var han något av en doldis, men när han dog för fyra år sedan betraktades han inte bara som den franska musikens grand old man (han var 97 år) utan också som en av samtidens främsta tonsättare. Jag talar om Henri Dutilleux. Numera finns åtskilliga skivor med hans verk, och den som vill slå på stort kan satsa på någon av boxarna med allt från 4 till 7 cd. Vill man börja försiktigare får man nu chansen när Naxos ger ut en cd med tre orkesterverk av högsta klass. Ja, den relativt sparsmakade tonsättaren släppte i stort sett bara ifrån sig sådana.

Vincent van Gogh: Stjärnklar natt (1889).

Dutilleux ger gärna sina verk mer eller mindre filosofiska titlar med dragning åt tillvarons mysterier. Här kan vi avnjuta Timbres, espace, mouvement (ung. Klang, rymd, rörelse) som också har en alternativ titel: La nuit étoilée (Stjärnklar natt). Den som kommer att tänka på Vincent van Goghs berömda målning med samma namn gör alldeles rätt. Har man sett målningen är det inte svårt att associera musiken till dess blossande och virvlande stjärnor. Mystère de l’instant (ung. Ögonblickets gåta) består av tio korta och kontrasterande satser där Dutilleux excellerar i en rad spännande klangliga effekter. Symfoni nummer 2 har fått namnet ”Le Double” (ung. den dubbla eller kanske Dubbelgångaren) och låter klarinetten spela en framträdande roll, ibland med lite jazziga tongångar à la Gershwin. Symfonin har f.ö. ett visst samband med Gauguins målning ”Varifrån kommer vi? Vad är vi? Vart går vi?”som också pryder skivomslaget.

Musiken har en dragning åt det atmosfäriska; den liksom utforskar yttre och inre rymder. Men Dutilleux är inte ens i närheten av new age eller Arvo Pärt eller någon form av musikalisk nyandlighet. Orkesterbehandlingen är både stämningsrik och kraftfull och rytmerna ofta pregnanta. Den här cd:n är en strålande inkörsport till Dutilleux’ klingande och oupphörligt fascinerande universum.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

Kulturbloggen

  • Stadra Teater sommaren 2017

    Sommaren är här, och till sommaren hör sommarföreställningarna, de där som gärna äger rum en bit utanför städerna – som […]

  • Film om Cecilia Jansson

    På Stockholms filmfestival blir det världspremiär för dokumentärfilmen Kobbar. En av huvudpersonerna i filmen är konstnären Cecilia Jansson. Filmen är […]

  • Dumheten – fritt och jazzigt vemod nu på skiva

    Redan innan man har hört musiken får pressreleasetexten en att tänka ”här är det några som är lite annorlunda”. I dagens enorma djungel av band som tokpromotar sig själva genom alla fora och medier som finns, är det inte lätt att sticka ut. Men hur man kan inte fastna för ett band som säger att de tycker om att jag är lite dum, inleder sin debutskiva med ett improviserat saxofonparti och dessutom har mage att skippa trummor och bas i sättningen? Kulturdelen träffar Dumhetens saxofonist Erika Lindholm och pratar om att våga vara lite avig.

Facebook

© 2017 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree