Medieteknologiska nedslag del 1. Finns kapitel i verkligheten?
Helgesson onsdag, april 26th, 2017
Utifrån Torgny Lindgrens roman Dorés Bibel som kom 2005 gör jag några mediehistoriska nedslag.
Lindgren berör en del intressanta ämnen, inte minst sett ur mediehistorisk synvinkel; muntligt och skriftligt berättande, bildens och ordets betydelse. Huvudpersonen kan varken läsa eller skriva, men han minns bilder och berättelser som han vill återge, återskapa med sina ord. Så här lyder inledningen:
”Här börjar jag säga min berättelse om Gustave Dorés bibel. Jag säger den i en inspelningsapparat av märket SONY MZN sjuhundratio. När den blir bok ska den prydas med de vackraste kartuscher och illuminationer.”
De starka bilderna i Dorés bibel som han detaljstuderade med sin morfar brände sig fast. Orden – däremot fladdrade iväg, ”denna bokstävernas fruktansvärda dans” – fick han via moderns varma röst, genom berättelser från den andra bibeln, från faderns och morfaderns sägande och via radion.
Modern säger att han måste lära sig läsa därför att ”Skriften återger själva verkligheten. Om man vill veta hela sanningen, då måste man lära sig alfabetet och skiljetecken.
Måste man veta hela sanningen? sade jag.”
Trots sin uppövade förmåga att minnas, återupprepa och härmas, vilket gjorde honom mer bildad än jämnåriga skolkamrater placerades han senare på ett hem för obildbara barn. Han lärde sig aldrig att läsa och han förlorade också sin bibel. Det sades att hans åkomma hette alexi.
”När allt mitt sägande är över och förvandlas till bok, då ska också skiljetecken komma på sin rätta plats och de stora bokstäverna skiljas från de små, det överflödiga ska strykas och nya kapitel bildas när det visar sig vara nödvändigt. Alla som under åren läst högt för mig har då och då sagt Nytt-kapitel. Jag har aldrig förstått vad de menat. Finns kapitel i verkligheten?”
I inledningen till Johannesevangeliet står det: ”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.”
Huvudpersonen i Dorés Bibel hade kommit till klarhet vad gällde bildernas överhöghet över orden och menade att kanske är sägandet trots allt att föredra framför skrivandet. Vid ett tillfälle när han blev berusad kunde han läsa. Han drack aldrig mer.
Filmregissören Peter Greenaway har påstått att filmen är en utdöende konstart, den är outvecklad därför att den fortfarande är textbaserad och han anser att ”I begynnelsen var Bilden”.
I en intervju sade Torgny Lindgren: ”Vi som arbetar med konst och vi som skriver vi är som grottmålarna. Boken är som grottans vägg, där vi försöker göra verklighet av våra föreställningar.” Han har också sagt. ”Jag skriver alltid för hand, vet inte hur man startar en dator.”
Betänk att de första skriftspråken i varierande grad var bildbaserade.
Den franske genetikforskaren och antropologen Jacques Ruffié har hävdat: ”I själva verket kan man definitivt tänka och veta saker utan språk, och kanske i vissa avseenden veta saker bättre… Kliniska studier visar att det inte finns någon korrelation mellan utvecklingen av språk och utvecklingen av intelligens. Den intellektuellt svage kan mycket väl tala, en afatiker kan vara högst intelligent… Och hos normala människor verkar förmågan till eftertanke ibland mer eller mindre krossad av uttrycksförmågan.”
—
Bo Helgesson
Nästa artikel: Skriftkritik: Sokrates och Platon. Mediehistoriska nedslag. Del 2.
