CD: Edward Elgars 1:a symfoni

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, juni 5th, 2017

Edward Elgar: Symphony No. 1; Introduction and Allegro* (Chandos/Naxos). Speltid: 65’20.
Doric String Quartet*, BBC Symphony Orchestra, Edward Gardner (dirigent)

Betyg:

–

Edward Elgar måste rimligen ha gråtit av lycka när han kom på det inledande temat till sin första symfoni. Och nog bör väl lyckotårarna också ha kommit när han började skissa på det ljuvliga adagiot. Symfonin uruppfördes 1908 och även om den var Elgars första är det sannerligen inte fråga om något ungdomsverk. Elgar hade hunnit bli 50 år innan han debuterade som symfoniker, så det är inte förvånande att det rör sig om ett på alla sätt moget verk. Enligt tonsättaren själv gav symfonin uttryck för ”a wide experience of human life with a great charity (love) and a massive hope in the future”. Men det är ingen lättvunnen och ytlig optimism som här kommer till uttryck; bara fyra år tidigare hade den depressivt lagde Elgar skrivit att framtiden för honom framstod som en svart mur att slå huvudet i.

Den första satsen inleds med ett lugnt och värdigt framskridande andante. Mycket av effekten ligger just i den väl avvägda och jämna gången, och Gardner konstrar inte heller till det. Snarare kan jag tycka att han är lite väl dämpad, vilket förtar den effektfulla stegringen efter att temat introducerats. Jag skulle antagligen ha satt ett högre betyg om det inte vore för alla förstklassiga inspelningar som redan finns. Då tänker jag kanske i första hand på Adrian Boults och, inte minst, John Barbirollis mer känsloladdade (båda numera på Warner). De har absolut gehör för den nobla innerligheten och komplexiteten i denna musik. Gardner gör en nedtonad och tilltalande tolkning, men den sticker inte ut. Slutligen ska sägas att vi förutom symfonin bjuds Introduction and Allegro, ett kortare verk för stråkkvartett och stråkorkester, som här verkligen spelas utsökt vackert.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.