CD: Antar av Rimskij-Korsakov/Ravel
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, juni 9th, 2017
Maurice Ravel: Orchestral Works 5 (Antar*; Shéhérazade°) (Naxos). Speltid: 70’47.
André Dussolier (berättare)*, Isabelle Druet (mezzosopran)°, Orchestre National de Lyon, Leonard Slatkin (dirigent)
Betyg:
Man kanske tror att man har allt av Maurice Ravel; han var ju en sparsmakad och självkritisk herre vars samlade produktion ryms på inte alltför många skivor. Men här dyker det upp ett verk som jag aldrig tidigare hört: skådespelsmusik till Antar. Nu är det emellertid inte Ravel rakt av.
Om namnet Antar låter bekant beror det säkert på att man tänker på Nikolaj Rimskij-Korsakov. Och det gör man rätt i. Hans andra symfoni, från 1868, bär det namnet och är inspirerad av olika sagor som bygger på den arabiske krigarpoeten Antar som levde på 500-talet. Orienten var ju på modet när Rimskij-Korsakov var verksam och hans mest kända verk är ju Scheherazade från 1888. Där återanvände han en del melodier från just Antar-symfonin, som han dessutom senare förvandlade till en symfonisk svit.
Antarah ibn Shaddad (Antar) och hans älskade Abla på en egyptisk bild från 1800-talet.
Men vad har Ravel med detta att göra? Jo, historierna utgjorde underlag för en pjäs som 1910 skulle sättas upp på Odéonteatern i Paris. Ravel ombads att skriva musik till föreställningen. Han valde då att utgå från Rimskij-Korsakov Antar-svit, tryfferade den med några godbitar ur samme tonsättares opera Mlada, reviderade orkestreringen och skrev till en del för att binda ihop allt. Men när man hör resultatet känns det inte alls som något hopkok, även om det hela förstås är lite udda och egentligen inte avsett för evigheten. Att vi alls kan höra det beror på att Lyons nationalorkester under ledning av Leonard Slatkin nu spelat in musiken. Pjästexten har dock ersatts av en poetisk berättelse signerad Admin Maalouf och reciterad av André Dussolier. Även om upphovsmannasituationen är komplicerad står en sak klar: här finns verkligen ljuvliga melodier i raffinerad orkesterdräkt att gotta sig åt. Å andra sidan gäller ju det även Rimskij-Korsakovs originalversioner.
Att kalla skivans andra verk för utfyllnad vore helt fel, då det rör sig om Ravels undersköna sångcykel Shéhérazade. Mezzon Isabelle Druet gör en fin insats, men Slatkin är lite blek. Som helhet hotar de inte tidigare och sensuellare inspelningar som exempelvis de med Régine Crespin/Ernest Ansermet (Decca), Janet Baker/John Barbirolli (EMI), Anne Sofie von Otter/Pierre Boulez (DG) och Bernarda Fink/Kent Nagano (Harmonia mundi).
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
