Gatukonst i Costa Ricas huvudstad San José

Inlagd av Kulturdelen Helgesson måndag, augusti 21st, 2017

Mitt hjärta tog ett litet glädjeskutt när jag såg den färggranna byggnaden i centrum av San José, Costa Ricas huvudstad. Det var Hotel Presidente som smyckats med en muralmålning på 400 kvadratmeter med titeln Buscando al gato”(Leta efter katten) av Sergio Guillén. Målningen som blev färdig i februari i år (2017) vetter dels mot den pulserande gågatan Avenida Central och mot Plaza de la Cultura där den mest imposanta byggnaden är Costa Ricas Nationalteater i neoklassicistisk stil från slutet av 1800-talet. Av historiska skäl saknar San José en stadskärna med spansk kolonial arkitektur. Noterbart: Som rökare är jag hänvisad till vissa ”rökrutor”.

Kort om Costa Rica

Costa Rica är undantagslandet i Centralamerika med en jämförelsevis skonsam kolonisering och en fredlig nutid som efter ett kort inbördeskrig 1948 avskaffade sin armé och under den socialdemokratiska presidenten José Figueres Ferrer påbörjade uppbyggandet av en välfärdsstat. En senare president, Oscar Arias, tilldelades 1987 Nobels fredspris för sina insatser att skapa fred i Centralamerika.

Tobak, kaffe och bananer har varit och är viktiga inkomstkällor och landets fantastiska natur och djurliv med biologisk mångfald, vulkaner, stränder och regnskogar har gett upphov till en omfattande eko- och äventyrsturism. Costaricanerna kallar sig själva för ticos resp. ticas och ett vanligt uttryck är ”pura vida” (rent liv) både som motto och hälsningsfras. Av landets cirka 4, 8 miljoner invånare är en tredjedel bosatta i huvudstaden.

Barrio La California

Sedan 1990-talet har gatukonsten etablerat sig och vuxit i San José. Såvitt jag vet så råder det, utanför centrum, ingen nolltolerans angående graffiti och gatukonst. Jag beger mig till kvarteret La California ett något slitet och bohemiskt område strax utanför centrum med en hel del gatukonst av landets främsta konstnärer som Gussa, Mush, Negus och Fralem. Det första jag möter är ett stort ansikte, ett porträtt av en forntida egyptisk farao/drottning där de kungliga regalierna ersatts av en målarpensel och en roller. Ett annat ansikte som imponerar är det av en gorilla som ser ut som om det var skuret i trä.

Gussa är mest känd för sina färggranna ”happy faces” som finns på flera platser i landet, ofta på övergivna byggnader. För att få fram en 3D-effekt använder han sig ibland av kartong. Hans färgpalett är ljus, han tycker om gult och anser att rosa är en förtalad färg. Han har sagt att vi kom till den här världen för att vara glada och det svåra är att hitta det som är bra i en svår situation. Gussa är i 30-årsåldern, har studerat arkitektur och rest och målat i Spanien, USA och Mexiko. Han arbetar också som konstlärare i kvarteret La Carpio för organisationen SIFAIS som stödjer utsatta ungdomar som vill förkovra sig. Gussas verk i La California har titeln Bucutum.

Mush är en av veteranerna inom graffiti/gatukonst och han började omkring år 2000. Han är en av de få som kan försörja sig som gatukonstnär. En del andra arbetar också med design och tatueringskonst. Det är ganska kostsamt att hålla på med gatukonst. Som namnet antyder är svampar ett av hans favoritmotiv. Målningen i La California ingick i projektet Urban Heartbeat/De mi barrio a tu barrio från 2012 (se

nedan). Starka färger och detaljerad textur är något av hans signum. Ett av hans senare verk Textura Neuronal är en 350 meter lång målning på en vägg till en marknad i Heredia.

Negus har varit med länge och är en av de mest tongivande gatukonstnärerna. Han växte upp med en konstnärlig mamma som inspirerade honom. Några av hans mest kända verk är maskförsedda figurer som påminner om den mexikanska maskmästaren Saners målningar. Negus har också bott och verkat i Argentina och efter det öppnade han en tatueringsstudio i San José, Arte Vida Tattoo.

Målningarna i kvarteret La California visar på spännvidden i hans konst.
Fralem. Hans apa på en vägg utanför en förvaltningsbyggnad orsakade lite rabalder i massmedia då vissa ansåg att den liknade ex-presidenten Oscar Arias. Målningen som nu tappat en del av sin lyster kom till 2012 som en del i projektet Urban Heartbeat/De mi barrio a tu barrio, ett interamerikanskt projekt som sponsrades av Goetheinstitutet och nationella finansiärer. Under ledning av bl.a. brooklynkonstnären Jim Avignon åkte en liten grupp runt i Karibien och Centralamerika under cirka sex veckor och samarbetade med lokala gatukonstnärer (totalt 50 personer) i framförallt de olika ländernas huvudstäder. Fralem eller Freddy Massis Murillo arbetar också med design.

Sista kvällen i San José tillbringar jag i Parque España där det är en tävling (battle) i hiphop-dans där de främsta deltagarna får åka till den internationella festivalen i urban dans i Rio de Janeiro i juni (2017), Rio H2K. Två tjejer är bland de fyra främsta.

Källor: The Tico Times m. m.

 

Text och foto: Bo Helgesson