Drevet nådde ända fram
Dixit fredag, augusti 25th, 2017Det smällde till i vardagsrummet. En björktrast hade flugit rätt in det stora fönstret och störtat till marken. Förmodligen död redan när den slog i marken. Som tur var. Blotta tanken på att försöka ta hand om en svårt skadad fågel och förmodligen tvingas förkorta dess lidande gör mig existentiellt illamående. Denna jävla onda värld! På sätt och vis växte denna vardagstragedi till en sinnebild för en kaotisk värld med blodsmak.
Det känns som en skadeskjuten Anna Kinberg Batra när som helst kommer att störta till marken – förhoppningvis inte helt knäckt. Hon är ju en kompetent politiker. Och en medmänniska!
Det är plågsamt att följa drevet i realtid. Jag känner mig illa berörd. I någon mening är det en enda stor mobbningskampanj där ögonblickets lumpna skaror ivrigt försöker sarga en politiker till döds. Ett veritabelt gang bang i offentlighetens ljus.
Å andra sidan är politik inte någon lek. Och den som ger sig in i leken får leken tåla, heter det.Frågan är bara hur mycket stryk som är anständigt att visa upp offentligt.
Det är förmodligen underhållningsvärdet i personangreppen och förnedringen av en politiker inför öppen ridå som får mediemaskinen att vällustigt vädra blod och därmed gå i spinn. Den sätter också agendan och därmed försvann den nya försvarspolitik som Moderaterna ville presentera nästan totalt. Det var bara partiledarfrågan som var intressant. Det ledde i sin tur till att Kinberg Batras situation förvärrades: Se där hon kommer inte ens till skott för att förklara sin och partiets politik i en moderat paradgren som försvarsfrågan! Man skulle kunna tänka sig en annan nyhetsvärdering där också politiken kunde kommit med på ett hörn trots upphetsningen över den vacklande partiledaren.
Det handlar nu alltmer om makt och partietablissemangets rädsla att förlora sin plats vid de politiska köttgrytorna. Och medierna har förvandlats till en aktör i skeendet. På likartat sätt som i Donald Trumps valrörelsen. Kanske också kallt utnyttjas i rollen som nyttig idiot av vissa fraktioner inom partiet. Därom kan man inte veta något bestämt.
Vad har då Anna Kinberg Bata gjort för att utsättas för denna kölhalning? Jo, hon har dåliga opinionssiffror och har misslyckats i en del tafatta försök till politiska lägesförflyttningar, där närmandet till Sverigedemokraterna var ett politisk magplask för henne och partiet. Och förvisso har hon problem att få alla politiska floskler och käcka oneliners att låta trovärdiga. Det är hon inte ensam om.
Men för mig, som inte är moderat, är det en gåta att inte gräsrotsmoderater lägger en del av skulden till partiets kris hos Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som likt två politikens goddagspiltar omedelbart avgick efter valnederlaget. I stället för att stanna vid rodret, ta ansvaret för nederlaget och försöka hjälpa partiet att förändra sin politik för att underlätta för en ny partiledare. Deras politiska arv var i stort behov av renovering. Reinfeldt hade fastnat i en retorik i invandrarfrågan med mänskligt lyft–men dessvärre realpolitiskt korkad. Liksom Stefan Löfven med sina retoriska utbrott om ett Europa utan murar. Borg, i sin tur, hade som ekonomiminister inte bara haft ett finger med i spelet när Sverige rustade ned. Utan pekat med hela handen. Att förvandla Per Slingmans moderata skenarbetarparti-pytt till ett nytt attraktivt liberal-konservativt politiskt smörgåsbord gångbart i Sveriges nya ljuva politiska värld där Sverigedemokraternas ständigt närvarande mörka politiska materia påverkar den politiska rumtiden med en nostalgisk böjning mot ett mytiskt Folkhemssverige och 1800-talets svenska folksjäl.
Och samtidigt få Alliansen, blott en skugga i dag, att lyfta inför nästa års val. I sin helhet synes uppdraget kanske rent av som en omöjlig uppgift.
Något uppbyggligt skådespel och lyckligt slut är inte att vänta. Sverigedemokraterna har kommit för att stanna. De likriktande mediedreven är ett institutionellt fenomen. Politiken liksom medieshowbizen must go on. Business as usual. Och nästa år är det val.
En ny moderatledare kanske skulle kunna misslyckas lite bättre. Den som lever får se, ty just i skrivande stund erfar jag att Anna Kinberg Batra som väntat avgått. Uppdraget utfört.
Dixie Ericson är frilansande kulturskribent
