Sondagskaseri med politiska vinglerier

Inlagd av Kulturdelen Dixit söndag, oktober 15th, 2017

Solen lyser hult denna milda höstsöndag och bjuder på en liten bonuskänsla av lycka. Lövverken har brustit ut i hallucinatoriska höstfärger och vintern känns långt borta. Denna ständigt skiftande natur och detta fantastiska liv ter sig mer mystiskt än någonsin. Vem har skrivit manus och skapat scenografin?
I e-postkorgen väntar överraskningar. Isabelle, Felicia, Ellie, Ellen, Sigrid och Tuva med flera har skickat mig mail. De tänker uppenbarligen på mig.
– Alla far till det, far du? Kat? Du maste lasa det har nu…, inleder Tuva. Tankeväckande  och lätt gåtfulla meningar som jag så småningom tolkar som inviter av något slag. Egentligen, rena kärleksbombningen med löfte om att få ”traffa den ratta”. Nå, sådant svarar aldrig garvade gentlemän på. Jag håller precis som bokhandelsbiträdet i Ulf Peter Olrogs visa Violen från Flen stängt för ”praktisk romantik, eller erotik”. Sorry ladies! Men ni går inte miste om så mycket. 

På tal om att få till det så verkar Moderaterna klarat av det i helgen: att välja en partiledare som är moderat – i klassiskt snitt därtill. Jag har två saker emot Ulf Kristersson. Han är från Torshälla (uttal: Torsla),  och han har varit elitgymnast. Det är bara för mycket för en gammal Eskilstunabo. Alla M-märkta verkar trots partiets kräftgång sprudlande lyckliga. Schlingmanns och Reinfeldts genialiska förvandlingsnummer – simsalabim och ett arbetarparti med hjärta lyfte plötsligt som en fågel Fenix och blev stort och statsbärande – är ett minne blott. Nu är det dags för raka högerslag igen. Skattesänkningar. Hårdare invandringspolitik, indragning av medborgarskap i vissa fall. Minskning av bidrag (dock icke Rot eller Rut, ity att de bidrar till de välbärgades livsmiljö), kriminalisering av tiggeri, (dock icke för kollekt, Frälsis gryta eller  Röda Korsets bösstiggeri); mer kulor och fler korpraler till försvaret, fler konstaplar på gatorna; obligatorisk nationalsång vid offentliga evenemang, förbud att kränka kungahuset, agans och morgonbönens återinförande i skolan. 

Oj då, nu fick jag ett Trumpanfall, de tre sista grejerna är fake, en våt konservativ drömsyn som hemsöker mig när  jag vinglat in i den konservativa tankefållan efter läsning av nationalskalden Esaias Tegnérs dikt Svea – och för många grappa.
Moderat classic kanske ligger nära något sorts SD light och har potential att återerövra väljare från KD. Eljest har ju den klassiska högerpolitiken för det mesta hållit partiet utanför regeringsmakten. Å andra sidan, är det jobbigt att regera och det får inte ske till varje pris som i Reinfeldts fall. Arbetarparti! Fi donc! Någon jävla stil måste det vara på partiet. Och nu blir det ordning på torpet, sanna mina ord. Högern är tillbaka på den politiska arenan.

Socialdemokraterna har också fått till det denna helg. Regeringen har uppenbarligen äntligen nåtts av ryktet att förre justitieministern, deckarförfattaren och AIK:aren Thomas Bodström vare sig är särskilt pålitlig eller omdömesgill – och plötsligt avsatt honom som landshövding i Stockholm. En tjänst han inte hunnit tillträda. Man kan tolka detta sena uppvaknande som en följd av en vanlig åkomma inom partiet, självgodhet vulgaris; det verkar som sossarna ofta lever i gamla tider och tror att dess väljarkår fortfarande utgör en majoritet. En sorts maktkoma som lett till en lomhördhet inför kritik. Hard-core-sossarna verkar utgå från att alla i sosseadeln per definition är rejäla typer vars vandel inte kan ifrågasättas.  Men vem som helst begriper ju att en AIK:are inte kan bli landshövding i Stockholm.

Dixie Ericson är frilansskribent