Hem » Recension, Scen » Teater: Tummelisa

Teater: Tummelisa

Örebro länsteater
Tummelisa
Premiär 20 oktober Örebro Teater
Musikal fritt efter HC Andersen av Erik Norberg och Christer Christensson

Det är avgörande för ditt liv att du kan säga NEJ.

Det budskapet förmedlar Länsteaterns nya musikal effektivt och sagoklingande. H C Andersens saga har också försetts med referenser till modern intolerans.  Den som riktar sig mot nya kulturer, eller ”andra sorter” som det formuleras i musikalens djurvärld. Intoleransen skulle dessutom, med en ännu färskare läsning, kunna ses som intoleransen mot de som bryter de sexuella normerna.

Sådana tankar behöver givetvis en 4;e, 5:e -eller 6:e klassare få lufta hemma med sina föräldrar. Så mycket mer konstigt då – ja, helt obegripligt för mig – att vår länsteater inte öppnar dörrarna för några vuxna förrän i stort sett sista veckan på året!

Premiären ägde rum kl 12 i fredags, en så udda tid, att undertecknad missade den helt och hållet. Inga andra förvärvsarbetande torde heller ha kunnat gå. Här pratar vi den allmänfinansierade länsteaterns största satsning under året, med stora annonser och reklam på stadsbussarna. Och nästan ingen föreställning på kvällstid…bara skolföreställningar så långt ögat (på hemsidan) kan nå.

Men nu övergår jag till själva uppsättningen. Med glädje finner jag att den gamla, vackra teatern vid ån får använda HELA sitt ljuvliga maskineri till fullo. Det är återigen musiker i orkesterdiket, det kommer upp fantasifulla figurer och dekor ur luckorna i scengolvet, det skjuter ner massiva bergväggar från taket och det vrids och vänds på stora, realistiska dekorer på scengolvet. Regissören Isabelle Moreau har framkallat sina fantasibilder från barndomens sagostunder och gett dem liv, rörelse – och musik på scenen.

Dekorverkstaden har jobbat för högtryck, kostymavdelningen har förstärkts med experter på paddor, spindlar, fjärilar, svalor, råttor, skalbaggar och en mullvad. Härliga, färgstarka kreationer. Ljud och ljus har också fått extrapengar med ett särskilt plus för Helene Bergs animationer. Hon ritar upp fondlandskap i olika årstider som ofta också samspelar rent visuellt med skådespelarna. När Svalan kastar sig ut från berget på scenen så flyger han vidare uppåt himlen i tecknad form.

Synd då att första scenens bild inte fungerar. Genom att bygga upp ett fönster som täcker hela scenen, från golv till tak, så ska vi verkligen förstå hur liten Tummelisa är. Det är bara det, att konstruktionen inte ser ut som ett fönster utan snarare som något slags stålskelett till ett kommande kontorshus. Likaså kan jag tycka att scenografen Hanna Cecilia Lindkvists berghällar på hjul ser väldigt konstgjorda ut. Då blir det betydligt bättre när hennes spetsformade bergtak sänker sig ner och bildar Mullvadens underjordiska värld.

Ja, Mullvaden som styr över sin djurvärld där uppe på ytan likt en maffiaboss. Han som Tummelisa, för att överleva, lovar att ge sig åt. Hon är flickan som inte kan säga nej. Hon är faktiskt en kvinnlig antihjälte (i jämförelse med t ex dagens ”Wondervoman). Ja, en riktig lipsill som bara gråter när hon lämnas ensam i djurvärlden. Hon spelas och sjungs av Elin Skarin och är en kopia av Judy Garlands barnhuvudroll i Trollkarlen från Oz i sina flätor, blus och klänning.

Det tar sig dock, både med hennes styrka och med musikalens, när hon träffar Svalan, den fritt flygande och anarkistiske, i Markus Christensens tolkning. Han har utstrålning  och en riktig musikalröst á la Jöback. Överträffas bara av Mullvadens Tore Norrby och hans djupa, vackra stämma. Däremot kunde denne  ha varit lite farligare.

De andra djuren är oväntat bleka, tycker jag. Att spela ett djur borde locka till att ta ut svängarna, men det är egentligen bara Skalbaggen, spelad av Victor Ståhl Segerhagen, som vågar sig på en liten läspning. Och att inte låta Parwin Hoseinia få ett bättre sångnummer är nästan straffbart.

Musiken fungerar bra utan att ha några riktiga höjdpunkter. Jo, kanske en: Duetten mellan Mullvaden och Tummelisa, där de skickligt växelsjunger. Arrangemangen är gjorda för klaviatur, violin, cello och bas plus en marimbas vibrerande toner. Härligt med levande musik, men kunde den inte ha livats upp och känts mer tjugohundratal med mer moderna och poppiga instrument?

Tummelisa lärde sig till slut att säga NEJ. Hon kryper in genom fönstret igen, till sina sagor och dockor – med en ny erfarenhet.

Martin Dyfverman

Share

1 Kommentar för “Teater: Tummelisa”

  1. Hej Martin!

    Jag uppskattar ditt engagemang för att publiken ska få uppleva Tummelisa. Oftast har vi svårt att nå ut med våra barnföreställningar till den vuxna publiken hur bra de än är.
    Det är en svår pedagogisk uppgift för oss.

    Att ha premiär en fredag är för att barnen som är vår huvudmålgrupp för denna föreställning ska kunna få vara med om en riktig storslagen teaterpremiär. Genom skolan når vi alla barn, även de som inte har föräldrar som är kulturintresserade. Det är den prioritering vi gör just som allmänfinansierad teater.
    Eftersom intresset är så stort från skolorna har vi prioriterat att alla barn i första hand ska få se, vuxna får därför möjlighet att gå när vi inte kan spela för skolorna, dvs i huvudsak på jullovet och vid några andra enstaka tillfällen. Vi har även möjlighet att lägga in fler föreställningar på lovet om intresset fortsätter att vara stort.
    Våra resurser är knappa och det har varit vår prioritering; att så många barn som möjligt ska få se Tummelisa.
    Hoppas det gav svar på dina frågor.

    Varma hälsningar

    Michael Cocke

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree