Kom igen Charlie – Feelgoodpjäs med aktuellt och viktigt budskap
Kulturdelen rekommenderar, Scen måndag, november 20th, 2017Kom igen Charlie av Larry Shue
Kungsteatern i Karlskoga
Regi och bearbetning: Peter Krantz
Scenografi: Mia Jerdin
Medverkande:
Charlie Baker: Thomas Sönnerstam
Froggy Lesueur: Mikael Rocco Hjalmarsson
Betty Meeks: Marja Wassén Lööf
Pastor David Marshall Lee: Erik Magnusson
Chatrine Simms: Veronica Hjalmarsson
Owen Musser: Mats Welander
Ellard Simms: Simon Tarakkamäki
Charlie Baker är deprimerad och uppgiven. Hans fru ligger på lasarettet och har enligt läkarna bara ett halvår kvar. Trots att hon varit ständigt otrogen, hela 23 gånger enligt Charlie, så älskar han henne. Nu har kompisen Froggy, sergeant i USA:s armé, tagit med Charlie till ett gammalt pensionat någonstans i den amerikanska södern. Att döma av möblemanget pratar vi någon gång under sent 50-tal. Betty Meeks, pensionatets ägarinna och gammal vän till Froggy har också hon problem, men lovar att ta hand om Charlie under några dagar. På pensionatet bor också Pastor David Marshall Lee, hans flickvän Chatrine och hennes bror Ellard. Ellard skulle kanske, med tanke på sina tics, kallas för lite eljest, men där spelar säkert graden av våra fördomar in en hel del. Nåja, utan att avslöja för mycket, där har vi plattformen för en feelgoodförställning som Teaterföreningen Lyset spelar under några veckor i november och december på Kungsteatern i Karlskoga.
För att Charlie ska lämnas i fred spelar han utlänning som inte förstår språket, något som man snart förstår stör besökaren och kommuntjänstemannen Owen Musser en hel del. Musser bär en t-shirt med sydstatsflagga och pratar om osynliga imperiet och klanen samt smider planer ihop med pastorn. I bakgrunden vilar ondska och hat vilket gör pjäsen väldigt dagsaktuell. Manus är också kryddat med några repliker som för oss till den nuvarande presidentens rasistiska genmälen.
Helt utan avsikt rör Charlies tystnad och blotta närvaro rejält om i grytan. Chatrines tristess, Ellards utsatthet, pastorns planering och Owen Mussers självförtroende. Allt påverkas av Charlies besök på pensionatet.
Det hela börjar lite styltigt, känsla av osäkerhet, men allteftersom sitter det mer och mer. Med tanke på att delar av ensemblen saknar rutin för scenkonst så är helhetsintrycket mycket gott. Sticker ut gör absolut Veronica Hjalmarsson. Med pondus och jävlaranamma bär hon sin Chatrine genom framförallt andra akten där det mesta händer. Även unge Simon Tarakkamäki som spelar Ellard gör sin karaktär väldigt trovärdig. Men som sagt, ingen faller ur. Thomas Sönnerstam är som klippt och skuren för rollen som Charlie. Han påminner mig alltid om clownen och då menar jag inte yvighet och röd näsa utan med insidan. Den sorgsna men ändå så verdekvickande humorn som ibland fastnar i halsen på grund av det inneliggande allvaret. På så sätt kan man se ”Kom igen Charlie” Det finns humor men den fastnar oftast i halsen, åtminstone på mig.
Björn Reimers
