Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Näktergalen av Igor Stravinsky

CD: Näktergalen av Igor Stravinsky

Igor Stravinsky: Le Rossignol; Pribaoutki*; Deux poems de Paul Verlaine° (Orfeo/Naxos). Speltid: 53´39.

Mojca Erdmann, Jevgenij Akimov, Katrin Wundsam*, Hans Christoph Begemann°, WDR Rundfunkchor Köln, WDR Sinfonieorchester Köln, Jukka-Pekka Saraste (dirigent)

 

Betyg:

 

 

Det är inte så ofta man hör Igor Stravinskys opera Näktergalen, och det flödar inte direkt över av inspelningar. Men här kommer en ny med Jukka-Pekka Saraste och med den tyska sopranen Mojca Erdmann som sångfågeln. Historien är välkänd för den som kan sin H.C. Andersen – och det kunde Stravinsky sedan barnsben.

Andersens saga kan nästan läsas som en programförklaring för romantikens konstideal och konstnärsuppfattning. Kejsaren av Kina blir så imponerad över en konstgjord näktergal som ständigt levererar exakt samma perfekta drillar att han gör sig av med den äkta. Men den mekaniska fågelns sång är livlös och har ingenting att säga. Kejsaren blir sjuk och räddas först när den levande näktergalen, som dessutom står nära folket, återbördas till palatset.

Stravinsky började komponera sin opera 1908, men saker kom emellan, och när han skulle ta upp arbetet igen 1913 hamnade han i bryderi. Fem år tidigare hade han fortfarande stått under inflytande av sin älskade lärare Rimskij-Korsakov. Men när han nu skulle fortsätta hade hans tonspråk tagit en helt annan väg, med Våroffer som höjdpunkt. Lösningen blev smart och salomonisk. Stravinsky valde att låta det vackert melodiösa knytas till den levande näktergalen medan hans nya och kantigare stil fick karaktärisera det mekaniska och rigida hovlivet.

Det är roligt att Saraste uppmärksammar den lite bortglömda operan, men jag är inte helt till freds med resultatet. Orkesterspelet har inte samma bett som på Stravinskys egen inspelning (Sony) och även om Mojca Erdmann har en vacker sopran kan hennes näktergaldrillar inte mäta sig med Natalie Dessays på hennes inspelningar med Welser-Möst respektive James Conlon som dirigent (båda på Warner) eller med Reri Grists, där Stravinsky själv dirigerar. Dessay och Grist förenar virtuositeten med den värme och innerlighet som den levande fågeln ska utstråla i kontrast till den mekaniska perfektionen.

Som bonus på den nya inspelningen får vi några orkestersånger men utgåvan innehåller dessvärre inget libretto. Men läs för all del H.C. Andersens underbara saga!

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree