CD: Amanda & Julius
Recension, Skivhyllan, Skivor lördag, mars 17th, 2018
Amanda Maier & Julius Röntgen: Amanda & Julius. Works for piano (dB Productions/Naxos). Speltid: 69‘31.
Bengt Forsberg (piano, orgel), Cecilia Zilliacus (violin), Hanna Åberg (sång)
Betyg:
–
För två år sedan släppte dB Productions två skivor med verk av Amanda Maier. De väckte viss sensation, inte minst violinkonserten från 1875. Plötsligt begåvades svensk musikhistoria med en fullödig romantisk konsert i traditionen från Max Bruch – dessutom skriven av en 22-åring. Men även violinsonaten i h-moll, som Maier skrev två år tidigare, är ett förbluffande moget verk. Saken blir ju inte mindre remarkabel med tanke på det nog rätt inkrökta svenska musikklimatet vid denna tid. Men Maier hade vidare vyer än det Landskrona som såg henne födas och det Stockholm där hon började sin utbildning och som första kvinna fick examen som musikdirektör. Då var hon nitton år. Hösten 1873 tog hon sig till Leipzig för att studera violin och komposition, och det var säkert ett klokt beslut. Där träffade hon även sin blivande man Julius Röntgen. De tyckte om att spela tillsammans, både egna och andra kompositioner. Efter hand växte vänskapen till kärlek och 1880 gifte de sig. Men ett äktenskap för en konstnärligt begåvad kvinna vid den här tiden innebar alltid en risk. Bara alltför ofta betydde det ett slut för den egna karriären. Mycket riktigt gav Maier upp sin konsertverksamhet för att ta hand om hem och barn. Men hon fortsatte att komponera. Så drabbades hon av en lungsjukdom och dog redan 1894. Julius överlevde henne med 38 år.
Amanda Maier. Foto från Bergen Public Library.
Den nu aktuella skivan, Amanda & Julius, tar fasta på parets musikaliska relation genom att presentera pianostycken av dem båda. Zwiegespräche (”Dialoger”, 1883) består av tolv miniatyrer där de svarar för sex var utan att det framgår vem som skrivit vad. Annars rymmer cd:n tio av de 25 preludier som Maier imponerande nog skrev när hon bara var 16 år. Av Julius Röntgen får vi sviten Julklapp (1875), Variationer över Neckens polska (1874) och ett Adagio för violin och orgel som han 1876 skrev som en kärleksförklaring till Amanda.
Att sammanföra deras musik på det här sättet är en trevlig idé. Sedan måste jag väl i ärlighetens namn säga att själva musiken inte är så uppseendeväckande utan har en rätt tidstypisk salongsprägel, med undantag för Neckens polska. Sympatiskt nog försöker man inte heller låtsas något annat i skivkommentaren. Vi är alltså rätt långt från den pondus och kraft som vi möter i Amanda Maiers violinkonsert. Det är som om det större formatet låter hennes konstnärskap blomma ut på ett helt annat sätt, men man ska ju också komma ihåg att hennes pianopreludier är elevarbeten och alltså även ett slags preludier till hennes mer mogna skapande. Men all heder åt Bengt Forsberg som åter tagit på sig att levandegöra bortglömda och förbisedda pianostycken. Och som vanligt vinnlägger han sig om att verkligen göra dem full rättvisa. I Neckens polska får han dessutom något mer substantiellt att bita i, och det gör han med bravur. Så blir Amanda & Julius ett sympatiskt album där konstnärsparet Maier-Röntgen demokratiskt får dela på utrymmet.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
