CD: Lukomoriye av Aleksandr Knajfel
Recension, Skivhyllan, Skivor torsdag, maj 24th, 2018
Alexander Knaifel: Lukomoriye: O Comforter; A mad tea-party; Bliss; This Child; Confessian; O Lord of all my life; O Heavenly King; Lukomoriye (ECM New Series /Naxos). Speltid: 62’44.
Oleg Malov (piano), Tatjana Melentieva (sopran), Pjotr Migunov (bas), Lege Artis Choir, Boris Abalian (dirigent)
Betyg:
–
Det går ett spöke genom den postsovjetiska musiken, och det är inte kommunismens spöke utan religionens och (ny)andlighetens. Detta är det tredje albumet med verk av Aleksandr Knajfel (f. 1943) som jag hört, och gemensamt för alla är en dragning till bönen. Musiken är lågmäld och nästan stillastående, en del skulle kanske säga ”andäktig”. Det nu aktuella albumet, Lukomoriye, består av solosånger, körsånger och pianostycken, en del så nedtonade att man nästan kan tala om klingande tystnad. Några av pianostyckena bygger på dikter av Aleksandr Pusjkin och Lewis Carroll, men orden utgör ett slags frånvarande närvaro genom att inte sjungas. De finns bara att läsa i texthäftet – som varken presenterar tonsättaren eller verken. Det är säkert ett mycket medvetet val: inget ska stå mellan mellan tonerna och lyssnaren. Men når musiken fram, griper den tag? Nja. Det är som om Knajfel snarare söker kontakt med Gud, eller en inre andlighet, än med sina medmänniskor. Det kan fascinera men ibland också leda till frågan om musiken egentligen behöver mig som lyssnar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
PS. Lukomorje är ett fantasilandskap inom rysk folklig tradition.
