Kristinehamns Bluesfestival – Tack för i år

Inlagd av Björn Reimers Recension, Scen måndag, juli 23rd, 2018

Två fantastiska bluesdagar är förbi. För sjunde året i följd har Kristinehamn Blues arrangerat en tvådagars bluesfestival vid Gamla Ölme Diversehandel strax utanför Kristinehamns centrum. Dagarna har, trots temat, varit allt annat än blå. 13 band har underhållit 850 besökare i en skön blandning av blues för både sittande, dansande och sjungande publik. En och annan pilsner har slunkit ner i goda vänners lag och alla har fått sitt lystmäte för bluesmusik tillfredsställt.

Det rutinerade paret Baba Blues, Richard Danielson och Clas Gustafsson inledde fredagen med akustisk närhet och tänkvärda texter uppblandat med en hel del gamla klassiker. För Richard, i sin fantastiska hövdingakaftan från Mali, var det bara lite uppvärmning inför giget med Divin´ Duck. Bluesgänget som återuppstod för något år sedan på Gamla Pumphuset i Karlskoga och som nu också kom till Kristinehamn. Divin´ Duck lirar blues ända nerifrån de djupaste rötterna och Richard Danielsons röst skär som en kniv genom de gamla låtarna medan gitarristen Janne Arljung, i en helt egen stil, erövrar publiken. Det är både känsla och själ i båda konstellationerna.

Tiden mellan Baba Blues och Divin´ Duck fylldes upp av Karlskogabandet E.L.S Band. Ett bluesband med en rockigare kostym där Stig Petterssons whiskyhesa röst dominerar scenen. Det svänger gôtt kring Albert Kings ”Born under a bad sign”, ”Crossroad” och min personliga favorit ”Feels like rain”.

En nyhet för många var nog Julia & The Basement Tapes, trots att de nyligen gjorde succé på bluesfestivalen i Åmål där den vann juniorpriset. Ett ungt gäng med grymt sväng i bagaget i en blandning av covers och eget material. Intressant är att det numera vimlar av kompetenta bluestjejer som erövrar bluesscenerna runt om i vårt avlånga land. Julia Tinglöf är

en tillsammans med bland andra Erica Baier och Lisa Lystam för att nämna några. Återväxten är således god.

De två ytterligare akter, Slinin´ Slim & Eric Hansson och Blue Comets missade undertecknad varför de inte kan bedömas.

Lördagen hade till viss del en mer lokal prägel med Ingela Öhman trio, Blue Wheel Blues Band, Walking Canes och Blueass Blues Band. Hemmagänget Walking Canes med Pia Rahmberg vid micken tog med oss på en resa genom bluesen många klassiker. Makalöst sväng råder kring både Blue Wheel och Blueass Blues Band. Filipstadsbaserade Blueass Blues Band är ett gäng oerhört rutinerat bluesrävar som firade 35 år för ett par år sedan och vet hur man underhåller en publik. Frontar gör PG Gustavsson med sin sång och sitt munspel medan Ralph Broqvists rykande solon river ner jubel och applåder.

Övriga lördagsakter bedöms inte då undertecknad inte kunde närvara när de stod på scen.

Sammantaget är det bara att lyfta på hatten för Kristinehamns Blues inklusive alla funktionärer som gör en sådan lysande festival möjlig. Bluesen är inte den bredaste genren, men i Kristinehamn har den en given plats. Fram tills nästa års festival så kommer Kristinehamn att bjuda på en hel del blues under andra former än festivalens.

Björn Reimers