Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Violinkonserter av Sibelius och Rautavaara

CD: Violinkonserter av Sibelius och Rautavaara

Einojuhani Rautavaara & Jean Sibelius: Violin Concertos (Alpha Classics /Naxos). Speltid: 58’28.

Tobias Feldmann (violin), Orchestre Philharmonique Royal de Liège, Jean-Jacques Kantorow (dirigent)

Betyg: 

Idag tycks allting vara ”magiskt”. Så jag drar mig för att använda ordet. Men ändå, inledningen på Jean Sibelius violinkonsert är verkligen magisk. När den ensamma violinen växer fram ur tystnaden sitter man trollbunden, förhäxad, på helspänn. I alla fall om det är en violinist med känsla för den sibelianska naturmystiken, någon som kan vila i musiken och lyssna in atmosfären – som i den klassiska inspelningen med Ginette Neveu från 1946 (EMI) eller i sentida som de med Lisa Batiashvili (Sony och DG), Vilde Frang (Warner) och Pekka Kuusisto (Ondine). Ja, det finns förstås åtskilliga fler; alla violinister med självaktning har Sibelius på repertoaren.

Kan den unge tyske violinisten Tobias Feldmann hävda sig i detta illustra sällskap? Det kan han, uppbackad av Lièges kungliga filharmoniska orkester under Jean-Jacques Kantorow. Kanske att de tidigare nämnda artisterna, liksom Cho Liang-Lin (Sony), än mer fångar atmosfären, men Feldmanns chosefria och känsliga spel och klara och varma ton är hur övertygande som helst. Kantorow, som under flera år varit verksam i Finland och dessutom är violinist själv, bidrar också till det starka helhetsintrycket. Dessutom har skivan ett mycket fint ljud.

Skivan blir inte mindre attraktiv av dess andra verk. I stället för att plocka något ur allmänrepertoaren har man tänkt till och valt Einojuhani Rautavaaras violinkonsert. Lisa Batiashvili gjorde för övrigt något liknande när hon på sin Sony-inspelning sammanförde Sibelius’ och Magnus Lindbergs konserter. Men nu är det alltså Rautavaara som gäller. Som väntat befinner vi oss en bit bort från den senromantik som Sibelius ännu 1905 företrädde. Men även om Rautavaara modell 1977 är kärvare och modernare är han absolut ingen antiromantiker och hans konsert inleds faktiskt lika sökande som Sibelius. Konserten finns sedan tidigare på BIS med Jaakko Kuusisto och Lahtis symfoniorkester under Osmo Vänskä. Kanske att den suggestiva mystiken blir än mer framhävd av Kuusisto och att den energiska andra satsen spelas med något större attack. Men det rör sig om två mycket övertygande tolkningar av ett verk som verkligen förtjänar att lyftas fram.

Det här är mitt första möte med Tobias Feldmann, och det lovar onekligen gott.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2018 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree