CD: Violinkonserter av Sibelius och Rautavaara
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, september 10th, 2018
Einojuhani Rautavaara & Jean Sibelius: Violin Concertos (Alpha Classics /Naxos). Speltid: 58’28.
Tobias Feldmann (violin), Orchestre Philharmonique Royal de Liège, Jean-Jacques Kantorow (dirigent)
Betyg:
–
Idag tycks allting vara ”magiskt”. Så jag drar mig för att använda ordet. Men ändå, inledningen på Jean Sibelius violinkonsert är verkligen magisk. När den ensamma violinen växer fram ur tystnaden sitter man trollbunden, förhäxad, på helspänn. I alla fall om det är en violinist med känsla för den sibelianska naturmystiken, någon som kan vila i musiken och lyssna in atmosfären – som i den klassiska inspelningen med Ginette Neveu från 1946 (EMI) eller i sentida som de med Lisa Batiashvili (Sony och DG), Vilde Frang (Warner) och Pekka Kuusisto (Ondine). Ja, det finns förstås åtskilliga fler; alla violinister med självaktning har Sibelius på repertoaren.
Kan den unge tyske violinisten Tobias Feldmann hävda sig i detta illustra sällskap? Det kan han, uppbackad av Lièges kungliga filharmoniska orkester under Jean-Jacques Kantorow. Kanske att de tidigare nämnda artisterna, liksom Cho Liang-Lin (Sony), än mer fångar atmosfären, men Feldmanns chosefria och känsliga spel och klara och varma ton är hur övertygande som helst. Kantorow, som under flera år varit verksam i Finland och dessutom är violinist själv, bidrar också till det starka helhetsintrycket. Dessutom har skivan ett mycket fint ljud.
Skivan blir inte mindre attraktiv av dess andra verk. I stället för att plocka något ur allmänrepertoaren har man tänkt till och valt Einojuhani Rautavaaras violinkonsert. Lisa Batiashvili gjorde för övrigt något liknande när hon på sin Sony-inspelning sammanförde Sibelius’ och Magnus Lindbergs konserter. Men nu är det alltså Rautavaara som gäller. Som väntat befinner vi oss en bit bort från den senromantik som Sibelius ännu 1905 företrädde. Men även om Rautavaara modell 1977 är kärvare och modernare är han absolut ingen antiromantiker och hans konsert inleds faktiskt lika sökande som Sibelius. Konserten finns sedan tidigare på BIS med Jaakko Kuusisto och Lahtis symfoniorkester under Osmo Vänskä. Kanske att den suggestiva mystiken blir än mer framhävd av Kuusisto och att den energiska andra satsen spelas med något större attack. Men det rör sig om två mycket övertygande tolkningar av ett verk som verkligen förtjänar att lyftas fram.
Det här är mitt första möte med Tobias Feldmann, och det lovar onekligen gott.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion
