Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Ett ord till mina polare med Claes Janson

CD: Ett ord till mina polare med Claes Janson

Claes Janson: Ett ord till mina polare (Vax Records). Speltid: 62’08.
Claes Janson (sång), Thomas Arnesen (gitarr), Andreas Hellqvist (hammondorgel), Björn Lundquist (elbas), Kjell Gustavsson (trummor), Anna Rodell (violin), Anna Wallgren (cello), Leif Lindvall (flygelhorn), Anders Neglin (piano), Anders Widmark (piano), Hasse Larsson (bas), Nicke Widén (pedal steel guitar) m.fl.

Betyg:

 

Kanske förknippar man Claes Janson i första hand med blues och jazz; han förestod ju rent av Fasching några år. Och visst, på hans nya album finns låtar som bekräftar bilden – inte minst den som inleder skivan och mycket riktigt heter ”Sista raden i en blues”. Men i lika hög grad är han en vissångare, och den sidan är det nog som trots allt dominerar på Ett ord till mina polare – låt vara att visan kan bli lite bluesig eller Johnny Cashig. I ”En sång” är det också som om Tom Paxton har lierat sig med Lina Sandell, och i ett fall kan man rent av tala om dansbandsstuk. Det får man ta, för här funkar det.

Janson har nått det stadium i livet då gamla vänner börjar dö och man gärna blickar bakåt. De ord han vill säga till sina polare är: ”sluta upp att dö”. För ”vart tar musiken vägen när alla sagt adjö”? Samtidigt är det musiken som håller livsandarna uppe – den och alla minnen. Det finns inte så lite nostalgi i Hans Widmarks texter som, får man intrycket, lägger sig så nära Claes Janson att man tänker att han hade kunnat skriva dem själv – om han hade kunnat, vill säga. Men Widmark kan ju, så det har fixat sig ändå. När det gäller musiken återkommer Thomas Arnesen och Jocke Jonsson som melodimakare, men Jansons gamle idol Ray Charles får också vara med. Och så dyker en klassiker från amerikanska inbördeskriget upp också, nämligen ”John Brown Song” eller ”Battle hymn of the Republic” som den också kallas. Men här är det inte John Browns kropp som ligger och multnar i sin grav medan hans själ marscherar vidare. I stället har en viss John B Karlsson tagit ner skylten för att låta sin själ flyga över stan – medan polarna tröstar sig med bira på ett slitet ölsjapp.

Man bör nog ha kommit en bit på väg i livet för att riktigt ta till sig den här skivan. Det skadar inte att ha jukeboxar, gamla chevor, Frälsiskörer på stadens torg och Humphrey Bogart som självklara referenser. Men när jag läser Jansons kommentar till ”Humphrey och jag” måste jag som gammal Casablanca-fantast ändå upprört utbrista, att det är ju för f-n Ingrid Bergman och inte Lauren Bacall som spelar den kvinnliga huvudrollen i filmen! Fast det gör naturligtvis inte låten sämre. Och för all del, Lauren Bacall är ju alltid värd att uppmärksamma …

Skämt åsido, Ett ord till mina polare kommer som en tidig julklapp till alla Claes Jansons vänner. Man kan också glädjas åt en en gedigen produktion från Vax Records med linear notes där Jansons karriär tecknas entusiastiskt och alla sångtexter finns med.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

2 Kommentarer för “CD: Ett ord till mina polare med Claes Janson”

  1. Vänliga ord, men vill någon googla mig så stryk ett S i efternamnet..

  2. Tack för påpekandet! Nu är det fixat.

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree