Konsert: Bobo Stenson Trio

Inlagd av Sten Wistrand Konserter, Recension fredag, november 30th, 2018

Konsert

Örebro Konserthus, 29 november 2018

Bobo Stenson Trio

Bobo Stenson (piano), Anders Jormin (kontrabas), Jon Fält (trummor)

Betyg:

(minst)

 

Tidigt i år släppte Bobo Stenson Trio albumet Contra la indecisión (ECM), och det var en fullträff. Men att höra trion live är naturligtvis en annan upplevelse. En studioinspelning är oftast mer kontrollerad och genomarbetad, och det kan ha sina poänger. Men en konsert kan rymma en annan spontanitet och öppna för olika infall. Den behöver inte passa för upprepad lyssning på skiva men kan i det unika ögonblicket tända publiken. Det fanns åtskilliga sådana ögonblick under trions framträdande i Örebro Konserthus i torsdags kväll. Och nog fick man publiken med sig. Så när det hela var över satt man där med en känsla av euforisk upprymdhet.

Bobo Stensons Trio har i olika konstellationer funnit i sådär 40 år. Nu är det veteranen Anders Jormin, som i likhet med Stenson spelat med ”alla” de stora, som tar hand om basen. Och för elva år sedan ersatte den unge Jon Fält ingen mindre än Paul Motian på trummor. Det låter nästan knäckande att ta över efter en legend, men det hela tycks inte ha bekymrat Fält det minsta. Snabbt blev han riktig tillgång för trion, och han bidrar också starkt till att göra den sceniskt effektfull med sin gärna lekfulla och humoristiska attityd. Det händer att det utspelar sig en smärre show bakom trumsetet – men aldrig så att det tar fokus från musiken.

De tre kompletterar varandra på ett underbart sätt och är hur samspelta som helst. Det tillåter dem också att göra inpass och rytmiska ”motrörelser” som skulle få många andra att helt tappa koncepterna. Men här blir det bara spännande och roligt och effektfullt. Och inte för ett ögonblick känner man oro över att trion inte ska ro det i land, för det är klart att den gör. Dessutom helt suveränt.

I likhet med en hel del modern europeisk jazz hämtar Bobo Stenson Trio inspiration från olika håll, inklusive den klassiska musiken och icke västerländsk tradition. Här utgick man vid ett tillfälle från den katalanske tonsättaren Frederic Mompou. Men man noterar också intresset för att utnyttja tystnad och olika klanger. Jormin använder gärna stråken för olika effekter och Fält har en arsenal av olika små gongar och något slags kalimba till sitt förfogande, förutom innovativt bruk av de vanliga trummorna och cymbalerna.

Musiken kan börja trevande och sökande och liksom utspridd för att sedan arbeta sig fram till en styrka, täthet och kraft som fyller rummet. Det melodiska och eftertänksamma, där Stensons mjuka anslag anger tonen, växlar med det tungt rytmiska där gärna Jormin drar igång motorn, sätter pulsen, för att sedan låta Fält fullkomligt explodera i trummande. Här vill jag dessutom ge en eloge till ljudteknikern för perfekt ljud genom hela konserten, trots den rikt varierade dynamiken.

Kort sagt: Vi som var där kan lyckönska varandra. Ni som inte var där får väl kolla upp trions turnéplan. I kväll är det Nefertiti i Göteborg som gäller.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.