Scen: Lögn i helvete på Örebro Länsteater

Inlagd av Kulturdelen Kulturdelen rekommenderar, Recension, Scen söndag, december 9th, 2018

Lögn i helvete

Länsteatern Örebro, Örebro Teater

Premiär 8 december 2018

Av Anthony Neilson

Regi: Adde Malmberg

Scenogtrafi och kostym: Hansson Sjöberg
Ljus: Ronny Andersson

Ljud: Per Fritz, Philip Henning
Mask och peruk: Giovanni Indelicato och Linda Lundqvist (praktikant)

Skådespelare: Malin Berg, Siw Erixon, Anders Hambraeus, Hanna Lekander, Anna Lyons, Jan Modin och Hans Christian Thulin

Betyg:

Tjong! Där satt den. Äntligen en fars på Länsteatern. Med enda uppgiften att roa och locka till skratt. Och den lyckas!

Inte på många år har det känts mer nödvändigt att få skratta åt mänskliga dumheter, mänsklig förställning, rädsla och gränslöshet.

Men det är vad den skotske dramatikern och regissören Anthony Neilson lyckas med i sin fars, på engelska betitlad The lying kind. Det är precis vad det handlar om: lögnen, så lätt att ta till i början, men som sätter igång en karusell av förvecklingar. Alla farsens klassiska element finns med: Lik som göms i lådor, förväxlingar av identitet, sexuella perversioner och lyteskomik. Särskilt de två senare är ju typiskt brittiska favoriter, likaså den morbida humor som hela tiden utgör en grund. Det handlar nämligen om två poliser som ska frambära ett dödsbud till två äldre och bräckliga människor, men inte riktigt klarar av det.

Hans Alfredsson har översatt denna fars som blev poppis på Vasateatern för ett tiotal år sedan med idel stjärnor i rollerna. Det är också en skådespelares utmaning att spela fars så att det fungerar. Timingen måste vara exakt, både skådisarna emellan och mellan dem och publiken. Här finns fortfarande lite att göra i Länsteaterns uppsättning, särskilt i den första tredjedelen där tempot behöver en skjuts.

Men när Siw Erixon dyker upp som den mycket märkliga äldre damen som ska motta dödsbudet, tar allt en underbart lycklig fart.  När hon till exempel inbillar sig att hon befinner sig på ett kryssningsfartyg – i stället för i vardagsrummet i det tråk-tråkiga engelska radhuset – så börjar konstaplarna spela med och allt flyger iväg på de ljuvligaste teatervingar!

Lerbäcks farsexpert Johan Gille i premiärpubliken måste ha gillat det här, för sådana här farsartade höjder är det bara Lerbäcks Teater som lyckats med de senaste tio åren.

Vi visste att Malin Berg är en riktig komedienne. Hon är med till 100 procent hela tiden och styr skutan åt de andra. Hans Christian Thulin har i sina roller alltid gett MER än hundra, nu får han visa farsbegåvning och inte minst plastisk sådan, när han gör tvåmeters hopp och andra akrobatiska konster. Han får faktiskt konkurrens av Jan Modin – den gamle maken i radhuset – som lyckas göra konster med sina stela, krumma ben så man baxnar. Hanna Lekander gör en pedofiljagande kvinna i kamouflagebyxor som ska vara en hotfull kontrast till de veliga poliskonstaplarna. Kanske ingen tacksam roll och lite varning för kompenserande överspel här måste jag nog säga.

Stående ovationer blev det för ensemblen. I det får man nog läsa in lika mycket den prestation det är att under uppsägningshot spela fars. För några timmar lyftes en bister verklighet undan. Kanske för ensemblen – men garanterat för oss i publiken. Tack, Länsteatern för en uppvisning i humorns befriande kraft!

__________

 Martin Dyfverman är journalist, kulturskribent m.m.