CD: Gitarrjazz med Dominic Miller och Yotam Silberstein
Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, mars 18th, 2019
Dominic Miller: Absinthe (ECM /Naxos) Speltid: 41’51.
Dominic Miller (gitarr), Santiago Arias (bandoneon), Mike Lindup (keyboard), Nicolas Fiszman (bas), Manu Katché (trummor)
Betyg:
–
–
–
Yotam Silberstein: Future Memories (jazz&people) Speltid: 57’12.
Yotam Silberstein (gitarr, sång, slagverk), Vitor Gonçalves (piano, dragspel, keyboard, slagverk), Glenn Zaleski (piano, Fender Rhodes), John Patitucci (akustisk och elektrisk bas), Daniel Dor (trummor, slagverk)
Betyg:
–
Här har vi två behagliga och avslappnade plattor med gitarrjazz.
Dominic Miller har kallat sin för Absinthe. Det antyder dekadent kaféliv och kanske deliriska upplevelser, och det tycks faktiskt ha varit Millers tanke att förmedla något åt det hållet. Han bor i södra Frankrike och säger sig vara fascinerad av impressionismen, av hur mistralen och det starka ljuset i kombination med alkoholen och vådliga baksmällor måste ha drivit en del av konstnärerna mot vansinnets rand. Där ser man. Jag måste dessvärre erkänna att jag inte hör något av detta i musiken. Snarare ser jag framför mig en trivsam samvaro i skymningen över en kopp te och några glödande pipor. Det gör nu inte så mycket. För jag gillar det jag hör.
Miller bor alltså i södra Frankrike men föddes i Argentina och växte upp i USA för att senare studera i England. Hans mor var irländska och fadern amerikan. Hans musikaliska bakgrund är också skiftande med en bred erfarenhet från rock och pop, där han inte minst samarbetat med Sting. Men här får han visa upp en annan sida, drömsk, lite svävande som röken från tekopparna och piporna. Men okej, i titelspåret smyger det sig också in en lite oroande, creepy, stämning som kanske kan associeras till den gröna drycken.
Millers gitarrspel är lika mjukt och smeksamt som på förra ECM-plattan Silent Light. Det skulle i längden kunna bli sömngivande, men det förhindras effektivt av Manu Katchés karaktäristiskt distinkta trumspel. Annars är det i hög grad Santiago Arias bandoneon som sätter sin prägel på soundet. Men nej, det blir inte tango bara därför att Arias spelar bandoneon och är från Argentina. Millers Absinthe ger alltså varken hallucinationer eller baksmälla; snarare är det ett album som försätter i en god och rofylld stämning utan att bli spänningslöst.
Future Memories heter New York-baserade israeliske jazzgitarristen Yotam Silbersteins nya album. Även här bjuds behaglig och melodiös jazz där New York tar färg av Latinamerika, bland annat tack vare Victor Gonçalves dragspel; jo, det är mycket dragspel nu. Till skillnad från Miller trakterar Silberstein elgitarr men i likhet med honom är han fjärran från den gitarrjazz som man förknippar med manouche (Django Reinhardt). Här är det mer tillbakalutat och ackordbaserat än energiskt fingerfärdigt, mer mjuka klanger än sväng. På bas har Silberstein också fått med sig en klippa som John Patitucci. Albumet kommer alltså med all säkerhet att tilltala alla som gäller stämningsfull gitarrjazz där känslan sätts i centrum snarare än svänget – även om det också finns låtar som är nog så rytmiskt vitala.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
