Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Golovin-musiken av Johan Helmich Roman

CD: Golovin-musiken av Johan Helmich Roman

Johan Helmich Roman: Golovinmusiken (BIS/Naxos). Speltid: 81’53.
Höör Barock, Dan Laurin (blockflöjter, dirigent)

Betyg:

Den 1728 ställer det ryska sändebudet i Stockholm, greve Nikolaj Fjodorovitj Golovin till med fest i Bååtska palatset på Blasieholmen. Det som skulle firas var kröningen av den nye tsaren Peter II. Men till fest krävs musik. Och om man nu ville ha det bästa i den vägen fick man vända sig till Hovkapellet och dess ledare Johan Helmich Roman. Så det gjorde greven. Och Roman tackade ja – och levererade inte mindre än 45 små orkesterstycken med en sammanlagd speltid på sådär 80 minuter. Partituret finns bevarat, men det säger ingenting om tempo och instrumentation. Så när musiken nu spelats in av Höör Barock är det ensemblens ledare, blockflöjtsvirtuosen Dan Laurin, som tagit fram en version som verkligen går att framföra. Och låt mig direkt säga att det låter mycket bra. En hel del av Golovin-musiken, som den kommit att kallas, spelades in för drygt 30 år sedan av Drottningholms barockensemble (Musica Sveciae). Men nu får vi den komplett och med satserna i den ordning som Roman själv placerade dem. Och Dan Laurin och Höör Barock bjuder på riktigt medryckande och välljudande tolkningar.

Det här var inte musik avsedd att avnjutas i en konsertlokal. Snarare rör det sig om ett slags bruksmusik som skulle förhöja feststämningen och som man skulle kunna lyssna till mer eller mindre förstrött medan man gled runt och åt och pratade. Möjligen var det också så att olika smärre ensembler var utplacerade i olika rum i palatset och att man spelade olika satser lite som man fann för gott. Det må vara som det vill med den saken. Idag kan man konstatera att Roman inte bara skrev en fungerande och festlig bakgrundsmusik utan också bemödade sig att göra den så varierad och intressant att den i högsta grad kan avnjutas utan att samtidigt mingla runt och prata strunt. Kanske är den inte lika anslående som Romans senare paradnummer Drottningholmsmusiken, men greve Golovin borde verkligen ha varit mer än nöjd med det han fick. Om hans fest, mot förmodan, inte blev lyckad så var i alla fall inte Romans fel. Dessutom åstadkom han något som även kan fröjda oss sentida varelser som missade den ursprungliga tillställningen med 300 år.

Greve Golovin är död och i Bååtska palatset, där frimurarna numera huserar, hålls inte längre några ryska fester – men Romans festliga musik lever.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2019 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree