Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Château du garage med Spöket i köket

CD: Château du garage med Spöket i köket

Spöket i köket: Château du garage. (GO’ Danish Folk Music). Speltid: 64’18.

Nisse Blomster (podorhytmie, gitarr, mandolin, banjo, mungiga, tuba, sång), Linnea Aall Campbell (fiol), Lies Hendrix (durspel), Mads Kjøller-Henningsen (flöjt, pipor, vevlira, säckpipor), Erik Bengtsson (akustisk och elektrisk bas), Emma Engström (piano), Albin Lagg (trumpet, flygelhorn), Erik Larsson (tenorsaxofon och klarinett), Ella Wennerberg (trombon och bastrombon), Henrik Büller (barytonsaxofon och altsaxofon) plus gästerna Lars von trio och Åkervinda.

Betyg: 

Omslaget får mig att tänka på filmen De förlorade barnens stad. Och Spöket i köket leder lätt tankarna till en skiva för barn. Jodå, det finns en barnbok som heter just så. Sedan ser jag att det inte är albumets namn utan gruppens. Skivan heter Château du garage, och det låter ju inte riktigt som om man vänder sig till barn – om det nu inte är franskspråkiga barn. Nå, det här “garageslottet” kan nog fungera för alla möjliga åldrar som gillar när det spökar i det musikaliska köket. Men vad är det som spökar? Folkmusik och folklig musik från lite alla möjliga håll. Det låter franskt, det låter engelskt, det låter irländskt, det låter svenskt och lite danskt – men mycket visar sig faktiskt vara franskkanadensiskt. Man vispar runt med olika rytmer och låter slevarna dansa vals och polska och halling och reel och galopp. En del är traditionellt, annat är nykomponerat. En del är lent, annat kryddigt. Och nästan allt bjuder upp till dans.

Serveringen sker med ackuratess och sprudlande gott humör och ibland med en räv bakom örat. Det spelas på det mesta i instrumentväg och på durspel kan man höra en Hendrix. Men det är inte Jimi som spökar utan en högst levande Lies som spelar (och som möjligen är hjärtligt trött på att ständigt förknippas med den gamle fallskärmshopparen – så förlåt). Inställningen till det musikaliska arvet kan liknas vid The Klezmorims till klezmertraditionen, det vill säga respektlöst på ett kärleksfullt sätt. Bli inte förvånade om något garneras à la manouche och Andrew Sisters, toppas med lite Zappa eller lättmarineras i Hedningarna och Garmarna (men icke i Nordman – och tack för det).

Här vilar inga ledsamheter och ”här hoppa inga halta löss för bleka faen” (som målaren Otto G. Carlsund skrev från 1920-talets Paris till skulptören Christian Berg). Och skulle jag nu önska något så vore det kanske just några ledsamheter och halta löss. Det kan bli lite mycket ”tjohittlaha” (för att använda den ack så stränga Lillemor Längsälls uttryck i Hjalmar Bergmans roman Clownen Jac). Det är fräsigt så det förslår, och som liveband misstänker jag att Spöket i köket är rena rama koffeinbruset. Men på skiva finns en viss risk för överdosering.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree