CD: Kärlek i vått & torrt med Eleonor Ågeryd och Joel Lyssarides
Recension, Skivhyllan, Skivor tisdag, juli 9th, 2019
Eleonor Ågeryd & Joel Lyssarides: Kärlek i vått & torrt (Prophone/Naxos). Speltid: ’.
Eleonor Ågeryd (sång), Joel Lyssarides (piano)
Betyg:
Release: 5 juli 2019
Visa och jazz på svenska. Eleonor Ågeryd har samlad ett antal favoritlåtar och begår med Kärlek i vått & torrt sin skivdebut i eget namn. Tidigare har hon medverkat på album med Vocalettes, Rå och Vocation. Vid pianot sitter Joel Lyssarides vars första egna album kom förra året och fick många lovord, även här i Kulturdelen. Fler medverkande behövs inte; det vet alla som hört Ratka Toneffs & Steve Dobrogosz’ Fairytales (Odin 1982) och Lina Nybergs & Esbjörn Svenssons Close (Prophone 1993). Att nämna dessa riskerar dock att skruva upp förväntningarna på ett lite olyckligt sätt. För även om Ågeryd har en bra röst kan den inte mäta sig med Toneffs och Nybergs när det gäller personligt uttryck.
Skivan inleds med ”Monicas vals” (”Waltz for Debby” av Bill Evans), och det är förstås att sticka ut hakan. Det är en underbar melodi, men hur det nu är så blir jämförelser med Monica Zetterlund ofrånkomliga – och då är det svårt att inte komma till korta om man inte gör en fullständig omtolkning. Men det gör inte Ågeryd. Andra låtar är signerade Evert Taube, Olle Adolphson, Mikael Wiehe, Ted Gärdestad, Thorstein Bergman, Py Bäckman och ytterligare några. Alla framförs med känsla för visans form men med en jazzig ton, som också understryks av Joel Lyssarides läckra pianospel. Men jag saknar det där som skulle få sångerna att verkligen bli Ågeryds personliga egendom och inte bara väl framförda, även om det förvisso inte är det sämsta.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
