CD: Kierkegaard’s Waltz med Petter Bergander Trio
Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, september 20th, 2019
Petter Bergander Trio: Kierkegaard’s Waltz (Prophone/Naxos) Speltid: 50’19.
Petter Bergander (piano), Eva Kruse (kontrabas), Robert Mehmet Sinan Ikiz (trummor)
Release: 20 september 2019.
Betyg:
–
När jag för fyra år sedan skrev om Petter Berganders då aktuella album The Grand Dance (Brottby Records) klagade jag över inslagen av elektronik som tenderade att bli svulstiga och fann att trion var som bäst när man spelade rent akustiskt (och när Bergander inte brast ut i ett la-la-lalande). Kanske drogs man med ett visst EST-komplex? Det är i så fall övervunnet på det nya albumet, där jag blivit bönhörd och man satsat på det som man gjorde bäst, det vill säga det akustiska. Bergander har en viss förkärlek för det mjukt melodiska men det är minsann inget fel på rytmkänslan heller, och som på förra plattan sticker Robert Mehmet Sinan Ikiz ut med sitt pregnanta trumspel. På kontrabas har Martin Höper gett plats åt Eva Kruse. Hon har sannerligen inga problem att fylla tomrummet och skapar en del riktigt häftiga effekter när hon greppar stråken.
Kierkegaard på promenad (utan några valssteg). Teckning från runt 1845 av P.C. Klæstrup.
Kierkegaard’s Waltz heter det nya albumet. Om man främst förknippar existensfilosofen Søren Kierkegaard med ”begrebet angst” (begreppet ångest) så bör man glömma det. Den här skivan andas allt annat än ångest. Tvärtom är musiken rakt igenom inbjudande och trivsam på ett i bästa mening behagligt och angenämt sätt, och trion karaktäriseras av en varm och fyllig klang.
__________
Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.
