Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » Singel: Markus Krunegård – Ett liv, ett lag

Singel: Markus Krunegård – Ett liv, ett lag

Ett liv, ett lag

Markus Krunegård

2020 OJOY. Nyss utkommit.

Markus Krunegårds Facebook-sida kunde man häromdagen läsa att artisten skrivit en supporterlåt till sin hemstads fotbollslag, IFK Norrköping. Det är ett lag som alltid legat Krunegård nära hjärtat. Bortsett från att det sjungs om hur lagets blåa stjärna vägleder och alltid lyser över hans hemstad är det sparsamt med fotbollsreferenser i Ett liv, ett lag. Det är tacksamt. Men låten är fortfarande en supporterlåt – men den kan avnjutas även av oss som aldrig sett en hel fotbollsmatch från början till slut, någonsin.

På omslaget till skivan Rastlöst blod (2014) kallar Krunegård sin egen musik för ”existentialismpop” med ”mkt berättelser” och att det är ”Norrköpingssväng” på skivan. Det är en träffande självrapportering. För Krunegård berättar gärna och hur det är att vara, och ofta handlar det om att vara i Norrköping eller på någon annan plats. Ofta längtar han sig bort från Stockholm, eller så längtar han tillbaka till Stockholm.

Ett liv, ett lag, ett pianostycke med tyglade stråkar, är byggd kring två särskilt viktiga strofer. Den första slår an en existentiell ton: ”Längesen, vad kul att se dig igen / Som om ingenting har hänt / Allt som har hänt känns när jag ser dig”. Det drar mot det antika motivet om hemkomstens omöjlighet – när man återvänder till sitt saknade hem märker man tidens gång. Sedan, lite längre in, kommer den andra strofen: ”Den här stan är ingen stad / Det är mitt sätt o leva mitt sätt o va.” Meningen är återanvänd från låten Trointeduärnåt City som handlar om att komma hem till Norrköping. Krunegård kopplar alltså samman olika sätt att vara med specifika platser. Kartor och städer, vatten och platser bestämmer vem man är och kan vara.

Titeln på Krunegårds senaste album från 2018 leker med plats och identitet: I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot. Om vi enbart kollar på den skivan spelar platser en stor roll för vem vi kan vara: saker är lika gråa i Finspång som i himmelen, man är kär när man är i Södermalms parker, man kan bli den man vill i Berlin, livet är mer än Torneå och i Stockholm försvinner man i mängden, i Finland har man livskris, man kan bråka om vad man ska kalla en småstad, man kan förutom att vara kär även vara deprimerad på Söder, man kan känna livet leka om man bor på Ringvägen, man kan åka hem till Norrköping och uppleva jantelagen, och katastroferna som händer för flyktingar på Medelhavet kan få oss att inse behovet av solidaritet.

Det är tydligt att för Krunegård är platsen avgörande för vem vi kan vara. De rum vi befinner oss i påverkar vår självuppfattning. Vi är i förhållande till rum. Och i Norrköping är man trygg när man är och ser på fotboll.

Isak Adolfsson

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree