CD: Fagottkonserter av Mozart, Weber och Du Puy

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor onsdag, maj 13th, 2020

Wolfgang Amadeus Mozart, Carl Maria von Weber, Édouard Du Puy: Basoon Concertos. (BIS/Naxos). Speltid: 66’15.

Bram van Sambeek (fagott), Swedish Chamber Orchestra, Alexei Ogrintchouk (dirigent)

 

Betyg: 

 

Det vimlar verkligen inte av fagottkonserter, även om Vivaldi förstås har skrivit en hel rad, sådär 40 stycken. Han brukade ju inte snåla när han väl kom igång. Instrumentet tycks knappast alls ha lockat wienklassikerna och romantikerna, men från 1900-talet och vårt begynnande 2000-tal finns förvånansvärt många fagottkonserter när man undersöker saken. Samtidigt måste sägas att det är ont om ”stora namn” på listan, även om man hittar André Jolivet, Peter Maxwell Davies, Sofia Gubaidulina, Kalevi Aho, Sebastian Fagerlund och Erkki-Sven Tüür. Bland svenska tonsättare kan nämnas Lars-Erik Larsson, Anders Eliasson och Daniel Börtz. Sedan har ju fagotten en tendens att dyka upp i lite roliga sammanhang; den har en ton som liksom inbjuder till skojigheter.

Nu är det i alla fall dags för en cd med tre fagottkonserter från wienklassicismens och den tidiga romantikens dagar. Två av tonsättarna är väl kända, Wolfgang Amadeus Mozart och Carl Maria von Weber, medan den tredje, Édouard Du Puy, är mer av en doldis. Men om det är någon vars liv skulle göra sig på film är det Du Puy. Han föddes i Schweiz, fick sin musikaliska utbildning i Paris och flackade sedan runt i Europa. Han var känd för sin vackra röst och för att bringa de mest ansedda och privilegierade kvinnor på fall, däribland ingen mindre än den danske kronprinsens hustru. Typiskt nog var en av hans paradroller Don Juan i Mozarts opera. I Sverige var han verksam som violinist, sångare och kapellmästare vid operan. Efter en olämplig amorös historia och efter att ha prisat Gustav IV Adolfs hatobjekt Napoleon tvingades han bort från landet men kunde återvända efter att kungen avsatts. Och det var i Stockholm han dog. Begravningen 1822 blev ett musikaliskt evenemang, då det var första gången som Mozarts Requiem uppfördes i Sverige.

Mozarts och Webers fagottkonserter hör väl ärligt talat inte till deras mest minnesvärda verk, även om till exempel adagiot hos Mozart är riktigt vackert och intagande. Att Du Puys konsert tvärt om hör till hans mer minnesvärda betyder inte automatiskt att den är bättre. Men den har onekligen ett visst underhållningsvärde och kan kanske beskrivas som en Paganini-konsert för fagott. Det gäller inte minst finalen. Till skillnad från Mozarts och Webers mer anspråkslösa, men trevliga, verk är den också stort upplagd med en speltid på en halvtimme.

De tre konserterna bjuder kanske inte på några större musikaliska upplevelser. Men det är ett nöje att höra Bram van Sambeek virtuost leka sig igenom dem på sin fagott tillsammans med Svenska kammarorkestern under Alexei Ogrintchouk. Och vad jag förstår är detta enda chansen att höra Du Puys konsert på skiva.

__________ 

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.