Bok: Livets små njutningar av Sigge Eklund
Bokhyllan, Recension, Skönlitteratur onsdag, augusti 19th, 2020Livets små njutningar. Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva
Sigge Eklund
Brombergs förlag. 115 sidor. Utkommer den 19 augusti 2020
Den ovanliga sommaren 2020 öppnar dörren till en varm och omfamnande augusti. Vattnet i sjön är en bra bit över 20 grader och luften het och torr. Det går att njuta mitt i allt. Trots allt.
I Sigge Eklunds Livets små njutningar presenteras 47 betraktelser, där just de små njutningarna står i centrum. Vi får följa med in i ett antikvariat och känna doften av papper och får dela insikten om att ”180 kronor för sex böcker som sammanlagt torde tagit dussintals år att skriva ”.
Vi får också hänga med på tidig morgonpromenad där frukost ska inhandlas. Allt från nygräddat bröd till nyskuren skinka. Ta del av dess dofter och ljudet av skärmaskinen.
I en av de max tvåsidiga texterna möter oss eldens knastrande när fjolårets sly ska brännas, i en annan färdas bokens du i ett flygplan högt över molnen och kopplar sitt egna seende till astronauten Alan Beans fokus från månen till jorden, då människan tar sina första steg på månen.
Barndomen rinner som ett guldstråk genom flera av texterna. Minnen av barndomens lackade klappar återuppväcks och för in andra exceptionella händelser: ”Tryggheten lika varm som barndomens jular. Att omslutas av den tunga, trolska doften av lack som smälter. Tillståndsförändringen som gör tillvaron förtrollad. Som när pannkakssmeten träffar den heta laggen eller när du såg henne första gången, såg hennes ögon genom vimlet, och rummet vidgades.”
Att hoppa i en tjärn så som det gjordes i barndomen eller att äta jordgubbar med flytande grädde och socker. Så som det en gång gjordes. Och kommer att göras. Nu och i all framtid. För att det är så det ska vara.
I några av texterna brottas duet med att vara i eller utanför, som i ”Den första beröringen”. Där oron över att behöva kallprata och mingla övergår till oron över ett möte som utmanar de innersta känslorna.
Sigge Eklund (foto: Brombergs förlag).
Boken är vacker. Typsnittet magnifikt. På omslagets framsida ligger en flicka som ömsint omfamnar en ganska stor hund. Sidorna är få, 115 stycken. Alla sinnen finns med. Jag vill inte gärna göra jämförelser med andra författare jag läst, men kan inte låta bli. Claes Hylinger dyker upp. Att med enkelhet kunna skriva fram det stora med det lilla. Det vardagliga. Allmänna.
På det hela taget tar njutningarna den största platsen. Såklart. Men ett annat liv, ett annat tillstånd sipprar fram mellan raderna. I de mjukt följsamma texterna, där njutningarnas utgångsläge är det framgångsrika duet med tillgång till avkopplande sommarställen, vistelser i andra länder och magiska återkommande flygresor, pyr något annat. Ett avstånd till den andre. En längtan bort. Längtan och saknaden efter barndomens enkelhet och frihet ställs mot lyx, flärd och sorg.
Medvetet eller omedvetet ska jag låta vara osagt, men det är det som växer i mig: hur lätt det är att bada i en sval tjärn en sommardag och hur svårt det kan vara att hitta uns av njutning i en sjukhuslobby. Men det är där jag känner mig som mest nära duet. I tjärnen och i sjukhuslobbyn. I tjärnen som är ett signum för självständighet och frihet och den orosfyllda väntan i sjukhuslobbyn där allt kan vända och avslutas.
__________
Agneta Wistrand Rosendal är författare och ingår i kulturdelens redaktion
