Hem » Recension, Scen » Teater: Innersta rummet

Teater: Innersta rummet

Lerbäcks Teater, premiär 16 okt 2020

Manus och regi: Johan Gille
Kostym: Jenny Gille & ensemblen
Scenografi: Johan Gille & ensemblen

 

Lerbäcks teater kämpar för sin överlevnad ute i den lilla kyrkbyn i sydnärke. Den har lockat hundratusentals till sina återkommande farser, friluftsteatrar och pusseldeckare, långt ifrån de trygga och säkert finansierade kulturinstitutionerna i länshuvudstaden – lika långt borta från kulturpris eller andra etablerade erkännanden, eftersom deras verksamhet inte anses ”kulturell” nog.

Men där sitter publiken, komna från både villorna i Örebro och från gårdarna på sydnärkes landsbygd – och de vill inte vara utan ”sin” teater. Nu köper de till och med de tomma stolar som teatern måste upplåta för att klara coronakraven.

Det här har ingenting med själva uppsättningen av nya deckaren Innersta rummet att göra. Men jag kan inte låta bli att tänka på det, det är en del av den mycket speciella, nära och familjära stämning som ger Lerbäcks teaterstycken en särskild kvalitet. Och dä – märk väl – utöver den konstnärliga och tekniska kvalitén som är lika hög som vanligt.

Ja, jag skulle faktiskt säga att Johan Gille, som för första gången ensam har skrivit manus, har kommit ett steg längre än vanligt. Redan i början låter han de olika karaktärerna , som möts på kursgården ”Drömbacka”, presentera sig själva. Det blir små miniöden och ett effektivt sätt att skapa ett större djup i karaktärerna än vad vi brukar få här.

När en av dem, spelad av Mats Eklund, hör livsödena brister han ut i ett oförhärmeligt: ”Nämen, vafan, tillsammans är vi är som gjorda för att fixa decenniets bankrån!”

Det blir en härlig och komisk upptakt på det som sedan utvecklar sig till att bli den mer traditionella pusseldeckaren med många invecklade turer och talrika ledtrådar. Men dessförinnan gläds jag också åt den udd som riktas mot den uppsjö av gårdar, kurser och självträningsprogram som för 15-20 år sedan grasserade i vårt land. ”Find your perfect you” och andra kurser som ensemblen här vällustigt ironiserar med, anförd av kursgårdens flummige ledare, spelad av den härligt sladdrige Fredrik Andersson i flower-powerdräkt och antaget indiskt gurunam

Sedan blir det rörigare. Men det hör också till. Någonstans i tredje akten, är i alla fall jag vimmelkantig av alla olika telefonbesked, färdvägar eller släktskap, att jag egentligen ger upp att gissa på mördaren. Ännu värre blir det när mördaren väl avslöjats, för då måste man förklara hur allting gått till, vilket nästan tar längre tid än att se det hända…

Jag överdriver förstås lite och jag ska tillstå att en av de avgörande ledtrådarna faktiskt fastnade hos mig – med gott resultat.

Tekniken att spela mot inspelade videofilmer behärskar Lerbäck med briljans, den här gången skapar filmduken ett extra rum, just det ”Innersta rummet”. Mat, servering och bemötande är i toppklass. Må denna nöjespärla bestå och även någon gång få sitt erkännande som mötesplats för de sköna konster som vardagligt folk vill ha.

Martin Dyfverman Länsradion och kulturdelen.com

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

  • En viss oro

    En viss oro förmärks   Huvudsaken läggs åt sidan Sånt […]

    Share
  • Att lyckas

    Att lyckas Jämföras   Bra och dåligt   Mittemellan Är […]

    Share
  • Lådan

    Jag är född i en trädstam   Av brädorna snickrar […]

    Share

Kulturbloggen

© 2020 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree