Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: La tragédie de Salomé av Florent Schmitt

CD: La tragédie de Salomé av Florent Schmitt

Florent Schmitt: La tragédie de Salomé*; Musique sur l’eau*; Oriane et le prinde d’amour°; Légende. (Naxos). Speltid: 57’45.

Susan Platts (mezzosopran)*, Nikki Chooi (violin)°, Buffalo Philharmonic Orchestra; JoAnn Falletta (dirigent)

Betyg: 

Naxos fortsätter att lansera Florent Schmitt (1870–1958). Det gör man rätt i. För fyra år sedan presenterade Buffalo Philharmonic Orchestra under JoAnn Falletta hans skådespelsmusik till Shakespeares Antonius och Kleopatra. Nu återkommer man med fyra orkesterverk där huvudnumret är det symfoniska poemet La tragédie de Salomé från 1910. Den bibliska historien om Salome var ju populär runt sekelskiftet 1900 med målningar av t.ex. Gustave Moreau och Gustav Klimt, en pjäs av Oscar Wilde och en opera av Richard Strauss. Här finns ju inte bara sinnligt eggande dans utan också ett avhugget huvud på ett fat, ingredienser som tilltalade tidens dekadenta strömning inom konsten där kvinnan gärna framställdes som lockande och ödesdiger femme fatale.

Florent Schmitt fotograferad av Eugène Pirou år 1900. (Han är påfallande lik Maurice Ravel från samma tid.)

Schmitt var god vän med generationskamraten Maurice Ravel, och visst kan man få Ravel i tankarna när man hör Schmitts Salome-musik – men lika gärna Rimskij-Korsakov, Debussy, Koechlin och den Stravinsky som samtidigt skrev Eldfågeln. Det rör sig alltså om sensuell och klangligt raffinerad orkestermusik – förstärkt med en mezzosopran, i detta fall Susan Platts. Hon gör en utmärkt insats i detta verk, liksom i Musique sur l’eau. Det senare Oriane et le prinde d’amour, från 1937, rymmer en del kraftfullare tongångar med starkare rytmik; Schmitt hängde med sin tid. Utgåvan avslutas med Légende från 1918. Det skrevs ursprungligen för den amerikanska saxofonisten Madame Elise Hall, men spelas här i en version för violin och orkester. Det kan jag tycka är lite synd. Det hade varit spännande att höra hur Schmitt hanterar saxofonen, desto mer som skivkommentaren hävdar att han skickligt utnyttjade dess potential. Men det klingar bra med fiol också.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree