Vägkrogen i Vretstorp vägrade dö

Inlagd av Kulturdelen Fokus torsdag, mars 4th, 2021

Historien om motellet i Vretstorp handlar om en av Sveriges pulsådror när massbilismen fick sitt genombrott, en populär anläggning med perfekt läge mellan Stockholm och Göteborg. När motorvägen byggdes om hamnade motellet vid sidan om och färre bilar stannade. Men än lever motellet kvar – nu framför allt som vägkrog.

Som mest fanns ett hundratal motell i landet. Tanken med motellen var att bilen skulle få omvårdnad under vistelsen. Vägarna var ofta i dåligt skick vilket skapade slitage. De flesta motell har rivits eller lämnats tomma längs de forna riksvägarna. Ett undantag är Viiby krog utanför Hallsberg som alltjämt sjuder av liv. Men intäkterna kommer från restaurangen, från catering och evenemang som bröllop och middagar. Motellrummen finns kvar mest som nostalgi, berättar ägaren Venita Kenbar.

Från början användes en barack till försäljning av mat och kaffe. I en vit och en röd villa fanns möjlighet till övernattning. I en brun villa bodde entreprenörerna själva, familjen Kilsbo från Stockholm. Tidigt inbjöds Svenska Shell att bygga en bensinstation på området. 1960 annonserades efter en föreståndare till macken. Stig Karlsson, som hade arbetat i några år på en bensinstation i uppväxtstaden Katrineholm, sökte tjänsten.

– Jag tänkte att det skulle passa mig. Då var bensinstationen och motellet öppet dygnet runt. Jag var anställd i fyra år av Kilsbo. Sedan blev jag övertalad av Shell att överta macken. Som mest hade jag sju anställda.

I början på sextiotalet byggdes nuvarande serveringsdel med kök. I samband med nybygget bytte anläggningen namn från Marka Motell till Gyllene Bägaren. Förutom restaurang, kafé och bensinstation fanns även en swimmingpool. Finansiär för bygget var Stigbolaget i Örebro. Enligt Stig Karlsson var det full rusch och många kunder på både macken och motellet.

– Det var ofta så att långtradarchaufförerna bytte förare hos oss eftersom det ligger ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg. Dieselförsäljningen var jättebra under alla år. Vi var fyra, femma i landet på sextiotalet när det gäller dieselförsäljningen.

Många kunder anlände på natten. Medan de satt och åt eller drack kaffe tog Stig Karlsson och hans mannar hand om bilarna.

– Vi tankade bilen och tvättade rutorna. När de hade ätit klart var det bara att åka iväg.

Bland stammisarna fanns en jazzlegendar.

– Charlie Norman ringde till Kilsbo och sa att de skulle komma tre, fyra på natten och då ville han ha köket för sig själv. Det fick han, på ett villkor, att han gjorde rent kärlen därute. Han ville alltid ha köket för sig själv och laga den mat han själv ville ha.

På vintrarna, när Vretstorpsparken var stängd, var Gyllene Bägaren en populär samlingspunkt bland traktens tonåringar. En av dem som regelbundet besökte motellet var Barbro Enander.

– Vi spelade skivor i jukeboxen och satt och pratade och drack cola. Det var nio kilometer att gå från där jag bodde, men det fanns inget annat att göra på vintern förutom att gå på bio.

Som vuxen återkom Barbro Enander till motellet. Fast nu som kassabiträde.

– Långtradarchaufförerna åt varma mackor på kvällen. Det var billigare än lövbiff och entrecôte och sånt där. Jag skulle veta om de skulle ha vändstekt ägg och om de skulle ha potatis på, och det gjorde jag också.

På kvällarna kom även en hel del av traktens ungkarlar till motellet.

– De kom dit och åt mat så gott som varje kväll och tittade på tv och pratade med varandra. Det var en ungkarl som kom precis varenda kväll och åt. Sedan plötsligt så kom han inte på en månad. Vi trodde ett tag att han hade dött. Men han hade bara varit i Amerika.

Åke Olsson från Askersund ägde och drev motellet från 1982 och närmare tjugo år framåt.

– Det är en bit i livet, och det är inget jag ångrar. Jag tyckte att det var trevligt. Man fick umgås med folk och det hände många överraskningar. En morgon när jag kom till motellet stod det tio bussar utanför. Sedan kom det nya bussar hela dagen. Det var någon konsert den dagen, jag kommer inte ihåg om det var David Bowie eller Bruce Springsteen som skulle uppträda.

Efter att nya motorvägen togs i drift 1995 fick Åke Olsson kämpa hårt för att få ekonomin att gå ihop.

– Det var sorgligt att se tusentals bilar köra förbi hundra meter bort. Vi hade bara kvar en tredjedel av matgästerna. Jag fick säga upp all personal. Jag lånade personal från mina restauranger i Askersund och min sambo fick rycka in när det behövdes.

Efterhand började trafikanterna hitta fram till motellet igen. Men Åke Olsson, som drev flera andra restauranger, hade fått nog och sålde rörelsen i början av 2000-talet.

– Jag fick en miljon mindre än vad jag hade gett tjugo år tidigare. Men priset var inte det väsentliga.

Text: Magnus Gustafson

Foto: Roger Lundberg

Arkivbilder utlånade av Bosse Nilsson, Bygdeband

 

PS

År 1957 startade Hugo och Gurli Kilsbo från Stockholm Marka Motell, som senare bytte namn till Gyllene Bägaren. Stig Karlsson drev Shellmacken 1960–1980. Han sålde bensinstationen 1980 till Leif Marcher. Åke Olsson drev motellet 1982–2000. När vägen drogs om i mitten på nittiotalet förlorade Olsson mycket pengar. Gyllene Bägaren blev Viiby krog när Bo ”Närke Ägg” Pålsson tog över motellet år 2000. Namnbytet var ett försök att hänga på framgångsvågen för Hjalmarrevyn där Peter Flacks karaktär Hjalmar är från Viby. Venita Kenbar köpte motellet av Pålsson år 2006. Bland kunderna har andelen yrkeschaufförer minskat och andelen turister ökat de senaste åren. Bland turisterna utgör barnfamiljer en stor grupp. Lokalbefolkningen kommer också till vägkrogen och äter. Fram till 2015 fanns en dieseltankstation vid Viiby krog. Den har flyttat till Truck Stop i Berglunda i Örebro.

Fotnot: Stig Karlssons söner, Tommy och Christer Brånn, driver AD Bildelar i Kumla.

Lästips: I Vibyboken (1961) av Börje Viberud finns ett avsnitt om Marka Motell, som motellet då hette.