CD: Vocal tradition med Vanja Modigh
Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, mars 7th, 2021
Vanja Modigh: Vocal tradition (Kakafon Records/Naxos). Speltid: 46’22.
Anna Larsson, Katarina Söderlund, Vilja-Louise Skough Åborn (sång)
Betyg:
Den amerikanska vokalgruppen Anonymous4 fick ett stort genomslag på 1990-talet med sina tolkningar av främst medeltida musik. Men den kom också att utöka repertoaren med samtida tonsättare som John Tavener och Steve Reich. Manlig kvartettsång har långa traditioner, men här visade fyra kvinnor att det går precis lika bra med sopraner och altar. Jag antar att gruppens framgångar inspirerade de tre kvinnor från Norge och Sverige som några år senare bildade Trio Mediæval och som också blandade medeltida polyfoni med samtida verk av kompositörer som Gavin Bryars och Sungji Hong. I Sverige har trion Irmelin valt att utgå från en mer folkmusikalisk tradition med inslag av kulning, även om man också komponerar själva. När Vanja Modigh nu skivdebuterar med Vocal tradition ligger det närmast till hands att jämföra med just Irmelin och inte minst deras album Swedish Folk Songs från 2016. Svensk vistradition dominerar även hos Vanja Modigh, men här finns också bidrag från England, USA, Korsika, Georgien och Åland.
Omslaget är lite oroväckande med sina associationer till en blomsterbutik som vill kränga rosor till Alla hjärtans dag. Men tack och lov leder de tankarna fel. Det här är tre seriösa sångerskor som presenterar folkliga visor i arrangemang som ingalunda är banalt insmickrande, även om allt är snyggt och vackert med rena stämmor som slingrar sig om varandra och bryts mot varandra. Men till skillnad från Irmelin avstår man från lite ”råare” folkliga traditioner som kulning.
Varje enskild låt är en fröjd att höra. Men om man lyssnar på hela albumet i ett svep infinner sig i alla fall hos mig en viss mättnad. Efter ett tag börjar jag längta efter något som bryter av, något som vågar smutsa ner lite, stöka till det – en folklig tradition som går utanför det skönklingande. Lite mer Lena Willemark, så att säga. Så även om man kunde sätta en femma i betyg på enskilda låtar är helhetsintrycket mer problematiskt. Till nästa gång hoppas jag alltså att Vanja Modigh vågar satsa mer på sitt efternamn. Men med det sagt så måste verkligen också betonas hur skickligt, musikaliskt och samspelt trion handskas med klanger och rytmer och stämmor och ornamenteringar.
__________
Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.
