Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Vocal tradition med Vanja Modigh

CD: Vocal tradition med Vanja Modigh

Vanja Modigh: Vocal tradition (Kakafon Records/Naxos). Speltid: 46’22.
Anna Larsson, Katarina Söderlund, Vilja-Louise Skough Åborn (sång)

Betyg:

Den amerikanska vokalgruppen Anonymous4 fick ett stort genomslag på 1990-talet med sina tolkningar av främst medeltida musik. Men den kom också att utöka repertoaren med samtida tonsättare som John Tavener och Steve Reich. Manlig kvartettsång har långa traditioner, men här visade fyra kvinnor att det går precis lika bra med sopraner och altar. Jag antar att gruppens framgångar inspirerade de tre kvinnor från Norge och Sverige som några år senare bildade Trio Mediæval och som också blandade medeltida polyfoni med samtida verk av kompositörer som Gavin Bryars och Sungji Hong. I Sverige har trion Irmelin valt att utgå från en mer folkmusikalisk tradition med inslag av kulning, även om man också komponerar själva. När Vanja Modigh nu skivdebuterar med Vocal tradition ligger det närmast till hands att jämföra med just Irmelin och inte minst deras album Swedish Folk Songs från 2016. Svensk vistradition dominerar även hos Vanja Modigh, men här finns också bidrag från England, USA, Korsika, Georgien och Åland.

Omslaget är lite oroväckande med sina associationer till en blomsterbutik som vill kränga rosor till Alla hjärtans dag. Men tack och lov leder de tankarna fel. Det här är tre seriösa sångerskor som presenterar folkliga visor i arrangemang som ingalunda är banalt insmickrande, även om allt är snyggt och vackert med rena stämmor som slingrar sig om varandra och bryts mot varandra. Men till skillnad från Irmelin avstår man från lite ”råare” folkliga traditioner som kulning.

Varje enskild låt är en fröjd att höra. Men om man lyssnar på hela albumet i ett svep infinner sig i alla fall hos mig en viss mättnad. Efter ett tag börjar jag längta efter något som bryter av, något som vågar smutsa ner lite, stöka till det – en folklig tradition som går utanför det skönklingande. Lite mer Lena Willemark, så att säga. Så även om man kunde sätta en femma i betyg på enskilda låtar är helhetsintrycket mer problematiskt. Till nästa gång hoppas jag alltså att Vanja Modigh vågar satsa mer på sitt efternamn. Men med det sagt så måste verkligen också betonas hur skickligt, musikaliskt och samspelt trion handskas med klanger och rytmer och stämmor och ornamenteringar.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

  • Koltrasten är här – i naturen och som bok av Clas Thor

    Våren är här, och med våren börjar en av våra mest älskade fåglar att ta sig ton: den svartfjädrade och gulnäbbade bel canto-sångaren koltrasten. Dessutom är den på väg i bokform.

    Share
  • Adam Zagajewski död

    Det blev inget nobelpris till Adam Zagajewski. Han dog i förrgår, på världspoesidagen den 21 mars, 75 år gammal. Men […]

    Share
  • Nominerade till Slangbellan 2020

    Till debutantpriset Slangbellan, för bästa debut inom kategorin barn- och ungdomslitteratur 2020, har juryn valt att nominera Seluah Alsaati, Mitch Fredriksson och Elin Hägg.

    Share

© 2021 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree