CD: Entendre med Nik Bärtsch

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor måndag, april 19th, 2021

Nik Bärtsch: Entendre (ECM/Naxos). Speltid: 53’20.
Nik Bärtsch (piano)

Betyg: 

 

Nik Bärtsch fortsätter oförtrutet med sina moduler, oavsett om han sitter ensam vid pianot eller är tillsammmans med sin kvartett eller kvintett. Nästan allt han gör får beteckningen ”Modul” följt av ett nummer. På nya soloalbumet Entendre hittar vi modulerna 58-12, 55, 26, 13 och 5 i nu nämnd ordning. Men det avslutas av två stycken benämnda ”Déjà-vu” och ”Vienna”.

Ska man beskriva Bärtsch’ musik är det lätt att dra till med minimalistisk med tanke på de ständigt upprepade fraserna. Jag har till och med hört någon tala om den som ”haschmusik” på grund av dess suggestiva och liksom drömskt hypnotiska upprepningar. Jag vet inte vad Bärtsch skulle tycka om det; själv har han nämnt zen och viss rituell musik som inspirationskällor. Kanske är det samma meditativa drag inom musiken som ligger bakom båda associationerna.

Samtidigt som upprepningarna, de envetna rytmiska figurerna, är viktiga ska man inte överdriva den aspekten av musiken. Här finns också variation och ett medvetet spel med olika klanger och skiftande dynamik. Ibland får jag intrycket att han vill återskapa leksakspianots plåtklanger för att senare närma sig gitarren med spel direkt på strängarna. Det senare kan också ge nästan elektroniska effekter när strängar kommer i dallring och skapar resonans. Det här med moduler kan låta strikt och “sakligt”, och det finns en inre disciplin i musiken. Men den är också mycket vacker, och det är ett drag som blir extra framhävt när Bärtsch sitter ensam vid pianot. Det tycks mig alltså som att även en romantiker bor i modulerna. Entendre heter albumet – och ja, jag lyssnar gärna.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.