Hem » Bokhyllan, Facklitteratur, Recension » Kulturpolitik: Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris

Kulturpolitik: Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris

Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris

Hanno Rauterberg

Översättning Joachim Retzlaff

Dadalos förlag. 170 sid. Utkommen.

 

Ett fundament för västvärlden är de liberala värden som formulerades i samband med den franska revolutionen. Dessa värden har varit en ledstjärna inom politiken. Liberalismen, som betonar äganderätt och fri företagsamhet, är bara en av de politiska rörelser som inspirerats av de liberala värdena. Stora delar av de som står till vänster om liberalismen lutar sig också mot liberala värden som yttrandefrihet, organisationsfrihet, jämlikhet med mera.

När vi i Sverige just nu ser hur partiet Liberalerna håller på att förintas kan det vara värt att påminna sig om att det inte är det enda liberalistiska partiet och att liberala värden omfattas av många fler partier.

Den tyske journalisten Hanno Rauterberg ser en koppling mellan nedgången för de liberala värdena, de liberalistiska partiernas minskning och de aktuella attackerna på samtida och äldre konst. Hans utgångspunkt är ett antal färska angrepp på konstens frihet. Dessa attacker kommer både ”uppifrån” och ”nerifrån” menar författaren. Han sammanfattar utvecklingen så här:

”Om man vill ge en snabbskiss av denna utveckling började den med liberalismen, som lät konsten bli ett autonomins rike. Denna autonomi medgav i sin tur subjektet och dess känslor stort utrymme. Men nu självständiggörs dessa känslor, framför allt de negativa – man skulle kunna säga att de blir fria, och därför måste fångas in. För den skull vill man med nödvändighet också strypa konstens frihet som känslokälla och samtidigt begränsa liberalismen.”

Hans skiss beskriver ett samhälle där konstnärlig frihet håller på att bli något försumbart då människors behov av att ”må bra” hamnar i centrum. I detta ”affektionssamhälle” får konst som provocerar stå tillbaka. Ingen ska behöva bli uppretad i affektionssamhället. Denna utveckling har påskyndats av det som Rauterberg kallar ”den digitala modernismen”. Han skriver:

”Till skillnad från moderniteten, som anslöt sig till principerna om linearitet och följde ett tydligt framstegstänkande, kan den digitala moderniteten bara beskrivas som en dubbelriktad rörelse. Den ena rörelsen leder mot öppenhet: ord och bilder flödar friare och därmed också mer okontrollerat än någonsin, alla och envar kan utan vidare skapa och sprida sin egen syn på världen. Alla intellektuella gränser kan överskridas med ett musklick. Jämte detta öppnande, som med rätta betecknas som en revolution, finns en motriktad rörelse mot att antirevolutionärt sluta sig…”

Det är en ny moralism med rötter både i ett slags kulturvänster och i reaktionär kulturkonservatism, som är resultatet.

Rauterbergs bok är tunn men tankediger. Han beskriver skeenden och deras möjliga konsekvenser på ett anslående sätt. Men hans språk (eller översättarens) gör de ganska få sidorna onödigt svårlästa. Om det är hans personliga stil eller tysk akademiska jargong som tynger ner texten, vet jag inte.

Konstnärlig frihet är önskvärd men att moraliska värderingar läggs på konsten, om den är angelägen, är ofrånkomligt. Här måste en balansakt ske som kanske inte alltid lyckas.

Tendensen i Hanno Rauterbergs bok tycks vara lite platt och gammaldags: Det är önskvärt att skilja på verk och upphovsperson (fast antagligen omöjligt) och det vore bra med konst för konstens egen skull (men inom en sådan snäv ram skulle den inte bli kvar i många minuter).

Ungefär samtidigt med Rauterbergs bok kom en rapport från Myndigheten för kulturanalys som heter Så fri är konsten (316 sid). Där framgår att svenska politikers och myndigheters, medvetna eller omedvetna, styrning av kulturen är omfattande. Kanske med de bästa intentioner – för att så få som möjligt ska bli upprörda – men omfattande.

Peter Ekström ingår i Kulturdelens redaktion

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree