Lejonet från Panjshir
Krönika måndag, augusti 16th, 2021
Copyright: Communautés Européennes 2001 conference
Dessa dagar tänker jag på en man som redan på 80-talet blev något av en hjälte för mig; Ahmed Shah Massoud, afghanskt militärgeni och den som ledde det väpnade motståndet mot den sovjetiska ockupationen av Afghanistan.
Han föddes 1953 i en familj som var etniska tadzjiker boende i Panjshir (han kom senare att kallas Lejonet från Panjshir). Han var begåvad i skolan och talade dari, franska, pashto, hindi, urdu och en del arabiska, och egentligen var det tänkt att han skulle bli arkitekt. I stället kom han att leda motståndet mot det ökade sovjetiska inflytandet och sedermera ockupationen.
Som mest ledde han 13 000 gerillasoldater och kallades i början av 90-talet för ”Afghanen som vann kalla kriget” av Wall Street Journal. 1992 ledde han sina styrkor in i Kabul och blev under en period försvarsminister under premiärminister Rabbani.
Efter Sovjetunionens reträtt tog talibanerna snart kontrollen över stora delar av Afghanistan och 1996 beordrade Massoud regeringsstyrkorna ut ur Kabul som då bombarderades av talibanerna.
Själv begav han sig upp i bergen igen och blev ledare för ”Förenade Islamska Fronten” (i västvärlden oftast omnämnt som Norra Alliansen); en motståndsarmé som förenade tidigare fiender i en gemensam kamp.
I april 2001 talade Massoud till Europaparlamentet. Han varnade för att talibanregimen i Kabul hade nära band till al-Qaida och att ett stort terrorattentat skulle äga rum inom en nära förestående framtid. Han bad om hjälp att besegra talibanerna, och vände sig speciellt till USA och sa att om kampen för fred i Afghanistan och mot Pakistans stöd till talibanerna inte fick högre internationell prioritet, då skulle Afghanistans problem snart även vara USA:s och övriga världens problem. Han talade för döva öron.
Ahmed Shah Massoud mördades den 9 september 2001 av al-Qaida-terrorister som utgav sig för att vara marockanska journalister, på plats i hans bergsläger för att intervjua honom. Två dagar senare kraschade två flygplan in i World Trade Center, ett in i Pentagon och ett fjärde kraschade på ett fält i Pennsylvania, och världen har väl aldrig riktig blivit den samma igen.
Det märkliga är att det som sker i Afghanistan just nu återigen behandlas som ett afghanskt problem av omvärlden. Jag undrar vad Massoud hade sagt.
—
Camilla Johansson
