Hem » Essä » Diotima från Mantinea

Diotima från Mantinea

Antik skulptur föreställande Diotima från Mantinea

Diotima från Mantinea var en grekisk filosof som levde på 400-talet fKr i Grekland. Hon omtalas som Sokrates lärare. Han talar om hennes filosofi om kärlekens sanna väsen.

Norman Sandén har skrivit en lyrisk essä om henne.

 

 

 

 

 

 

 

Diotima från Mantinea talar

Kampaniler, säger hon

slår ut med armarna

bronsklockor

kopparportar, oktogoner

murbruk, tegel

inneslutning, lås

pendelslag

svalor, tornugglor, guano

lodrep, remmar

ett moln av starar

 

Resan börjar, säger hon

öppnar, sluter sig

försvinningspunkter

himmelssträvan

gnejsgångar, heliga rum

granitblock, risselstenar

portaler, pappersklipp

pergament, petromani

 

Stig in, säger hon

skoremmar, sandaler

solpekare, sextanter

kanaler, nyckelhål

meridianer

labyrinter, mosaik

dagar, nätter, inåt

arsenikspeglar, timglas

Inåt! Inåt!

 

Sandbankar, backsvalor, säger hon

allt hänger samman

starflockar, spillkråkor

träblock, trumvirvlar

skelett

sopsäckar, trasor

gatstenar, asfalt

brandväggar, terrasser

stuprör, regn

 

Allt flyter, säger hon

papperstranor

steklar, skärfläckor

murstockar, takpannor

 

Sålunda, säger hon

beror allt av allt

lådor i lådor, askar

cykelkedjor, pumphus

radioskugga

fältstudier, ringmärkning

objektiv, stativ, fångstnät

krontranor, pärlhönor

träskonäbbar

netsukeknappar, porslin

bussar, tåg, tidtabeller

sporrar, näbbar

klor

 

Vassruggar, vintergata

dunster, doft av dy

Näsan, säger hon

vindelgångar, öron, ögon

fingertoppar

tryckpunkter

skrevor, förkastningar

koordinater, branter

 

Men först, säger hon

ett andetag

vågor, bränningar

skymning, nätter, dagar

snäckor, venusmusslor

grottor, öknar

stalagmiter, stalagtiter

 

Tomhet, säger hon

tecknar med handen

nollpunkt, avstånd

fram och tillbaka

generationer, gränser

chimärer, rökslingor

fingrar, släpande i sand

vintergata, vassruggar

dunster, doft av dy

brobyggen, böljeslag

järnoxid

syre

 

Allt hänger samman, säger hon

sandbankar, backsvalor

snäppor

spillkråkor, träblock, trumvirvlar

viskningar, fanfarer

resonanslådor

tiggare, sopsäckar, trasor

gatstenar, asfalt

brandväggar, terrasser

stuprör, regn

 

Allt flyter, säger hon

näckrosor

steklar, skärfläckor

murstockar, takpannor

 

Sålunda, säger hon

beror allt av allt

lådor i lådor, askar

cykelkedjor, pumphus

radiovågor, skugga

fältstudier, ringmärkning

objektiv, stativ, fångstnät

krontranor, pärlhönor

träskonäbbar

netsukeknappar, porslinskärvor

trådbussar, tåg, tidtabeller

sporrar, näbbar

klor

 

Talar febrigt

fingrarna famlar

Väldigare, säger hon

än murarna under

färgsvaga flagor

utan målning

är taken, de rena trotsen

lavan, trycket, tyngden

markpressen

skimmervita stensköldar

med brytning mot tegel

är kupolernas kollaps

 

Besked om belastning, säger hon

bärande, buret

ger gravitationer

parallellitetens riktade fall

 

Tränger under ljuset, säger hon

glittret, gryningen

spänner murarnas massor

mot konvergensorigo

globmitten

gravläggningen återsväljning

rösternas resonans

rasbranter, raviner

amorfitet

hjärtmuskelfäste

fingertoppar

 

Själva gränsen, säger hon

styv, segt fjädrande

som vattenånga, andedräkt

fuktiga reflexer

upprorsbäddat

skuggor, soltorka, svep

 

Synfältet, säger hon

det sopade golvet

danssteg, omfamningar

svängrum

utåt, inåt, runt

koncentriska rörelser

allt hetare

fotsteg länkar till fotsteg

naken rygg

händernas nervösa kramp

havsvågor, skum

 

Som det är, säger hon

har det alltid varit

blickar möter blickar

bländning, salta tårar

mungipor, krökning

igen, återigen

sekunder, år

drivved, bränningar, vågor

ebb och flod

kadens

 

Så är det alltid, säger hon

delar som delar delar

håller samman, skjuter isär

skeenden utgår från skeenden

som evigheten början och slut

den raka vägens kurvatur

labyrinter, smatterband

dikesrenar, blåklockor

tid upphäver tid

 

Nya tolkningar, säger hon

visar sig etablerade

okända, arkiverade

omtolkningar, diagnoser

ord, eruptiva, stelnade

vilan i ord

textmassor, skärmflimmer

faller ut i stjärnskimmer

 

Därför, säger hon

betraktar sina händer

är summan av summan

ett massivt ingenting

illusioner, speglar

imitation, bildspel

på ögonlocken

ord är aftonljus

och gryningssvärta

det är skönt att sova

 

Kontinenter, säger hon

glidplattor

kollisioner, dans

evigheter efter evigheter

trängsel, tomrum, tryck

tillkomst, transport

 

Hematit, säger hon

brottstycken, stenkärnor

lager på lager

delta, meander

surregn, daggdroppar

bräckor, brumsten, rotation

stenkilar, strupsång

tänder, fossil

rön, realiteter

 

Kartering, säger hon

protokoll, debatter

jordprov, spadlager

fästpunkter, fjärilar

bålgetingar, bin, spottstritar

blåvingar, bivråkar, bambu

akvarier, ovarier

vingsurr

näsvingar, ögon, läppar

närvaro

verklighet

kontinenter, utmarker

 

Utsida, insida

Vindögon, svalkors, säger hon

sand, kvarts, kaolin

genomsiktlighet

fantasi, utsaga, invektiv

tvivel, tvetydighet

påstående, ståndpunkt

 

Ingenting, säger hon

ger klartecken för någonting

kvarnstenar, korn

slutna kretsar öppnade

huvudstupa, handstående

bakåt i sidled

avstamp, studs

strata, hypotes

 

Bubblor, säger hon

gnistor, sumpgas

höstlöv, laxlek, rom

med och mot

pucklar, frossa

strandhällar, såpa, skum

igen och åter

fossiler, dendriter

protister, meteorer

sand, kvarts, kaolin

stjärnstoff

bubblor

 

Nålsting, säger hon

hål i evigheten

en punkt att springa

att glida på

stillestånd

 

Känna igen, säger hon

bedöma paradoxer

vilja det man vill

veta utan vetskap

grindar, gångjärn

öppningar

hissar, trappor

våningsplan

och fåglar

luftblåsta, svävande

vingarnas bärplan

fjäderytor

slutna ögon

 

Horisontaler, säger hon

vertikaler

labyrinter, villospår

terra inkognito

fötter, fotspår

allt längre in

penetrering

genomträngning

mareld

Mänskligheten, säger hon

mekaniska myggor

maskiner, guld och lera

riskmaximering

målinriktad, nukleär

 

Monsunregn, säger hon

mufflonfår, myskoxar

märgelgravar, martallar

magnetslingor

sagor, myter, medusor

fluktuationer

månader och år

målsnören, missiler

reflektioner, rågfält

biochips

modem, matriser

monument

 

Manuella mekanismer, säger hon

minnet

handflatan, tumgreppet

ögonlocket, örat

hud mot himmel

våta fingrar

marmor, morän, maskar

enkelresa

med studs mot Mars

mot djupare djup

 

Gryning

gå ut med oxen

Nässlor, säger hon

kardborrar, törntaggar

fästingar, rotsnärja

strandstigar

bråddjup

 

Grsstrå i munnen, säger hon

snatteränder

cumulusmassor

solstudsar

gult och rött i blått

vattendroppar från årbladet

strandalar

vattenklöver

oxen i vassen

kolmilor uppskogs

bärplockning

 

Middagshetta, säger hon

vårtbitare, hasselmöss

oxen idisslar i sömnen

luft, stillestånd

en plötslig vindil

går hem med oxen

en törnskata spetsar en fluga

regndroppar, kvantprickar

det fanns aldrig någon oxe

 

Interplanetariskt

snösörja, rutten is

Vatten, säger hon

pekar mot havet

fingret löper

längs horisonten

först och sist, en gnista

 

Vattendroppar, säger hon

stjärnhopar, svarta hål

träd

grenar som sträcker

horisonter

vardag och mirakel

födelse

återsväljning, död

repetitivt

igen och igen

saltstenar, sockersötma

kometsvansar

 

Ljus, säger hon

mörker

ord och tystnad

dygn, dagar, nätter

drömmar

cirkulation, vatten

interplanetariskt

snösörja, rutten is

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree