Skön jazz på svenska med Amanda Ginsburg
Recension, Reportage, Scen torsdag, november 4th, 2021Jazzkonsert med Amanda Ginsburg
Restaurang Udden, Karlskoga
Amanda Ginsburg, sång
Filip Ekestubbe, piano
Ludvig Eriksson, bas
Ludwig Gustavsson, trummor
Äntligen! Jodå, jag vet att ordet börjar bli utslitet, men efter alla uppskjutna konserter så börjar det nu, sakta men säkert, öppna upp igen. Amanda Ginsburgs framträdande har knuffats fram åtminstone två gånger. Trots ett uselt höstväder så kom det ändå en hel del jazzsugna karlskogingar till Restaurang Udden för att uppleva den dubbla grammisvinnaren.
Amanda Ginsburg är på flera plan unik. Hon skriver sin egen musik, ensam och tillsammans med andra och hon sjunger på svenska. Hon har hittat en egen stil och har ett mod att göra “sin grej”. Det hyllar jag henne extra för. Det är inget fel på “den amerikanska sångboken”, men alltför många inom jazzen lutar sin karriär mot den och vågar sällan ta ut stegen lite extra. Amandas texter är ofta händelser och betraktelser ur livet, ur vardagen. Där finns givetvis kärlek, men också en härlig nyfikenhet och livsglädje.
“Romans på distans” är en betraktelse utifrån den pandemi som drabbats oss hårt. En fin och ödmjuk avslutning ger hon publiken med låten “För bra för att vara sant” som syftar på sin andra Grammis. Det är lekfullt och underfundigt i låten “Min havsmelodi” som Amanda beskriver som “kanske en hit”. Hon gör också en fin tolkning av Stig Dagermans dikt “Höst” som hon tonsatt tillsammans med sin pianist Filip Ekestubbe och som var en del av SVT-programmet “Helt lyriskt”.
På tal om Ekestubbe så har Amanda Ginsburg hittar tre vänner som lyfter helheten till ibland helt magiska nivåer. De finstämda texterna stöds av trions små undertoner av svensk folkmusik, framförallt i Filip Ekestubbes improvisationer. Det kan också fara iväg till fusionliknande explosioner. Det är tre mycket goda hantverkare som snyggt kompletterar Amandas tonsäkerhet i välkomponerade stycken.
Som sagt, Amanda Ginsburg är unik inom svensk jazz, väl värd sina Grammisar. Hon borde stå på de riktigt stora scenerna. Hon nämnde i ett av mellansnacken just avsaknaden av de lite smalare genrer i de större TV-kanalerna, exempelvis jazz. Och visst, om man inte syns då finns man inte och det är särskilt synd när det gäller Amanda Ginsburg och hennes mycket kompetenta trio.
Björn Reimers
frilansjournalist och kulturskribent
