Tredje julbordet i Malmö
Krönika onsdag, december 22nd, 2021
Jag har nyss varit på mitt tredje julbord i Malmö. Den här gången var vi på kvartersrestaurangen Kolga. Första julbordet 2018 var i personalrummet på andra våningen på Orkanen. Det präglades ganska mycket av avtackningen av Hans-Åke Hansson. Talen pågick i flera timmar. Vi var uppdelade i ett vuxenbord och ett barnbord. Vid vuxenbordet satt de disputerade, vid barnbordet de odisputerade. Värt att notera: Joel Rudnert, som skulle komma att disputera först i början av 2019, satt ändå vid vuxenbordet. Det var för att 2018 års Joel Rudnert i själ och hjärta ändå kände sig disputerad. Han hade redan gått vidare. Det var därför han satt vid vuxenbordet.
2019 års julbord var i en liten lektionssal på våning fyra. Jag tror det var då Mats Greiff höll avtackningstal för Bengt Cederberg. Det var vackert. En beskrivning av hur de ingått i samma kompisgäng på åttiotalet. Kompisgänget reste någonstans i Europa tillsammans. Kanske Prag. Bengt blev ihop med den kvinna som han alltjämt var tillsammans med. Jag tänker på det talet då och då. Jag tror det är mitt favorittal av Mats under hans prefekttid.
2019 satt vi blandat, det var inte uppdelat mellan vuxna och barn. Men de manliga professorerna bildade en liten halvcirkel i änden av ett av borden. Dessa manliga professorer drog sig sedan undan till en av modulerna för att avnjuta exklusiva whiskysorter.
Mats hade bara något halvår tidigare blivit prefekt på institutionen. Jag frågade om han som prefekt även bjöd tillfälligt anställda och vikarier på julbord och han sa att han var noga med det, till skillnad från sin företrädare. Anledningen till att jag frågade var att jag som reportervikarie på olika dagstidningar under flera år varit med om att det gjorts skillnad mellan anställda.
Mitt första julbord på ett jobb var när jag börjat på landstingskansliet i Västerås. Chefen sa att jag var välkommen på julbord. Jag blev jätteglad. Sen började jag tänka på varför jag blev så glad. Det resulterade i att jag skrev texten ”Det symboliska värdet av att inte bjuda vikarierna på julbord”. Jag insåg att den här uppdelningen mellan människor som var inbjudna och de som inte var inbjudna hade en funktion inom ramen för ett orättvist samhällssystem.
Men jag slutade texten med en vision och en dröm om ett framtida julbord där själva smaken skulle förhöjas och umgänget skulle bli trevligare just för att vi inte delade upp människor och ställde dem mot varandra. Utan just för att vi var tillsammans.
Det symboliska värdet av julbordet år 2021 var kanske att det överhuvudtaget genomfördes. Att vi kunde samlas, med tanke på pandemin.
Jag slutar den här texten med att utbringa en skål för ett julbord i demokratins och kärlekens tecken!
—
Magnus Gustafson
