CD: Kammarmusik av Dvořák och Kurtág

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor söndag, januari 2nd, 2022

Antonín Dvořák: String Quintet op. 97; György Kurtág: Six moments musicaux; Officium breve (ECM/Naxos). Speltid: 57’55.

Parker Quartet, Kim Kashkashian (viola)

Betyg: 

 

Att låta György Kurtág inrama Antonín Dvořák framstår inte som en självklar idé. Men det är just jämnt var Parker-kvartetten gör på sitt senaste album. Mindre förvånande är att det, om det nu ska ske, sker på ECM. Eftersom det rör sig om Dvořáks stråkkvintett, den kända opus 97, är man här förstärkt med Kim Kashkashian på viola. Kvintetten – som skrevs i USA ungefär samtidigt med 9:e symfonin, ”Från nya världen”, och den stråkkvartett som brukar kallas ”den amerikanska” ­– hör till mina absoluta kammarmusikaliska favoriter. Det är helt enkelt ljuvlig musik. Parker-kvartetten tycks ha ambitionen att tona ner det romantiskt känslosamma. Tonbildningen är klar och neutral. Det är som om man vill förhålla sig sakligt till musikens sorgsna längtan och dansanta uppsluppenhet, appellera mer till lyssnarens hjärna än hjärta. Vill man ha mer värme, sentiment och böhmiskt musikanteri – och det vill i alla fall jag – får man söka på annat håll, och då gärna bland tjeckiska ensembler som Panocha, Škampa, Pavel Haas (alla på Supraphon) eller Talich (Calliope alt. La Dolce Volta).

När vi kommer till Kurtágs modernistiska minimalism blir situationen en helt annan. Här passar Parker-kvartettens spel som handen i handsken. Tro nu inte att det rör sig om amerikansk minimalism i Philip Glass’ eller Steve Reichs anda. Kurtágs ytterst lakoniska, men laddade, musik har snarare sina rötter hos Anton Webern. En sats kan vara så kort som 21 sekunder, men densiteten är hög.

Det är alltså lätt att rekommendera skivan för Kurtágs skull; han fyller för övrigt 96 år i februari. När det gäller Dvořák blir det mer problematiskt.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion.