Hem » Recension, Skivhyllan, Skivor » CD: Nikolaj Kapustin för jazztrio

CD: Nikolaj Kapustin för jazztrio

Nikolai Kapustin: Blueprint (Capriccio/Naxos). Speltid: 68’11.

Frank Dupree (piano), Jakob Krupp (kontrabas), Meinhard ’Obi’ Jenne (slagverk, trummor)

Betyg:

 

Här hoppar inga halta löss, och har man tråkigt är det i alla fall inte Nikolaj Kapustins fel. Förra året kom ett album där Frank Dupree var solist i hans 4:e pianokonsert och en dubbelkonsert för piano och violin; dessutom dirigerade han en kammarsymfoni. Nu är han tillbaka med Kapustins kammarmusik, eller vad man ska kalla det. Termen känns inte helt adekvat. Det rör sig om musik för en klassisk jazztrio, alltså piano, bas och trummor. Men har Kapustin verkligen skrivit för jazztrio? Man måste läsa faktiskt läsa hela intervjun med Dupree i texthäftet för att få svaret. Och svaret är: nej. Det vi hör är pianostycken av Kapustin arrangerade för trio, något som rimligen borde ha framgått redan på skivomslaget. Pianostämman är hur som helst helt intakt; Dupree spelar exalt som det står i Kapustins partitur. Men sedan har man alltså lagt till bas och trummor.

Kapustins musik är klassisk jazz i dubbel bemärkelse: tänk Fatz Waller, Errol Garner, Oscar Peterson. Men den är också klassisk i den meningen att allt är noterat och att det även går rottrådar till Prokofjev och Stravinsky. Kapustin hävdade själv att han inte ägnade sig åt jazz av den enkla anledningen att han aldrig improviserade. Men om det nu inte är jazz, så vill jag i alla fall hävda att det låter som jazz. Och det är rätt imponerande att Kapustin lyckas få den att låta så fri och liksom född i stunden.

Att musiken med den här besättningen låter ännu jazzigare än den för orkester och för solopiano är kanske inte så konstigt. Men det innebär också att den speciella och unika spänningen mellan modern klassisk musik och jazz delvis blir mer utsuddad; och ibland kan det dra lite väl mycket åt ”cocktail-jazz”. Men snitsigt och underhållande är det, och Dupree och hans kompisar Jakob Krupp på kontrabas och Meinhard ’Obi’ Jenne på trummor verkar strotrivas och stänker virtuous spelglädje över oss.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion

 

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree