Hem » Bokhyllan, Kulturdelen rekommenderar, Recension, Skönlitteratur » Bok: Skimmelryttaren av Theodor Storm

Bok: Skimmelryttaren av Theodor Storm

Skimmelryttaren

Theodor Storm

Översättning, förord och kommentarer: Bodil Zalesky

Hastur förlag. 151 sidor. Har nyligen utkommit.

 

Omslaget: ”Neptuni hästar”, målning av Walter Crane 1910.

Rätt tagen lägger jag ifrån mig boken. Theodor Storms Skimmelryttaren är en i alla bemärkelser fantastisk bok. Mot slutet var det helt omöjligt att avbryta läsningen. Men Storm har läsaren i sitt grepp redan från början och bygger skickligt upp sin berättelse om vallförvaltaren Hauke Haien i 1700-talets Nordfriesland.

Det blev Storms sista verk, utgivet 1888, samma år som han dog. Han inleder med att säga att historien om Haien läste han som barn i en nu förkommen tidskrift hemma hos sin mormor. Den gjorde ett outplånligt intryck och han vill nu återge den precis som han minns den. Därmed lämnar han över ordet till den ursprunglige berättaren. En oktoberkväll med ylande stormbyar rider denne längs strandvallen vid Nordsjön. I det svaga månljuset ser han en ryttare på en skimmel närma sig. Ekipaget passerar honom utan att ge ifrån sig ett ljud, inte ens en flämtning från hästen hörs och inget klapper från dess hovar. Efter ett tag återvänder den kuslige ryttaren och rider lika ljudlöst som förut förbi honom för att skugglikt glida ner längs vallen och till synes försvinna i en vattensamling. Strax därpå kommer berättaren fram till ett värdshus och kan ta skydd för ovädret. Där har några män samlats, oroliga för hur stormen ska påverka skyddsvallarna. Berättaren nämner vad han nyss varit med om. Alla tystnar, men så ropar någon: ”Skimmelryttaren!” Nu är det dags för en liten mager man att träda fram. Det är traktens skollärare som nu tar över berättandets stafettpinne och ger oss historien om Hauke Haien.

Theodor Storm (1819–1888).

Man kan säga att Storm i Skimmelryttaren väver samman tre genrer: spökhistorien, sägnen och folklivsskildringen. Vi får veta åtskilligt om hur livet tedde sig i den nordfriesländska regionen runt mitten av 1700-talet. Villkoren är inte lätta. Det är en ständig kamp mot havet som hotar de invallade betesmarkerna. Nordsjön vräker sina vredgade vågor mot fördämningarna som ständigt måste hållas under uppsikt. Rämnar de hotas hus och hem av översvämning och förintelse. Att utses till det livsavgörande uppdraget som vallförvaltare är en stor heder, men det kan också föda avundsjuka. Och i en trakt präglad av gamla seder och bruk och vidskepelse är det inte heller självklart att förnuft och kalkyler står högt i kurs hos allmänheten – något som den skarpögde och matematiskt begåvade Hauke Haien får erfara.

En sägen är en historia som vill förklara något övernaturligt eller märkligt. Till skillnad från sagan ger den sig ut för att vara sann. I den meningen är skollärarens historia en sägen, låt vara långt mer utbroderad och litterär än motsvarande folkliga berättelser. Men dess syfte är just att förklara fenomenet med den spöklike ryttaren. Precis som vi kan tala om konstsagor kan vi säga att Storm skrivit en konstsägen. Genom ramen laddas den också redan från början med känslan att historien om Hauke Haien och hans hustru Elke inte kommer att sluta väl. Genom hela framställningen ljuder en låg bordun-ton i moll, även när melodistämman går i dur. Det skapar spänning och en krypande känsla av obehag som Storm utnyttjar till fulländning och låter kulminera på slutet.

Franz Karl Basler-Kopp (1879–1937): ”Skimmelryttare”.

Den litterära epok som efterträder romantiken inom tysk litteratur brukar benämnas borgerlig eller poetisk realism. Och det är här som Storm hör hemma. Beskrivningen av liv och arbete i Skimmelryttaren är realistisk. Man noterar också de mycket fina naturskildringarna som får hela kustlandskapet att träda fram under olika årstider och som får sublima kvaliteter när dess överväldigande storslagenhet ställs mot människans litenhet. Berättelsen rymmer också en vacker och ömsint gestaltad kärlekshistoria. Men till det realistiska kommer ett arv från den tyska romantikens fantastik och intresse för det sällsamma och en vilja att låta ana något bakom och bortom den vanliga vardagsverkligheten. Redan E.T.A. Hoffmann poängterade att det övernaturliga får än större effekt om det presenteras i ett vardagligt sammanhang, och det är just vad Storm gör. Han låter oss också vara osäkra på vad som är folklig vidskeplighet och inte. När Haien köper sin skimmel av en främling får den senare otvetydiga drag av Fan själv så som han kan dyka upp i sagornas värld för att lura någon i fördärvet genom en köpehandling. Men kanske är främlingen trots allt bara en vanlig kringresande. Men hur är det med det vita hästskelettet som glimmar på en ö nära stranden och som oförklarligt försvinner? Har det något med Haiens skimmel att göra eller inte?

Ska man jämföra Storms berättelse med någon annan ligger det nära till hands att nämna Annette von Droste-Hülshoffs Judeträdet från 1841. Vad hon där gjorde för sitt Westfalen gör Storm i Skimmelryttaren för sitt Nordfriesland. Båda ger oss en levande bild av hur livet levdes i respektive trakt under 1700-talet och båda gör det i sägnens form med inslag som drar åt det övernaturliga. Men jag kan också få Washington Irvings novell om spökryttaren i Legenden om Sleepy Hollow i tankarna, även om den trots allt är lite mer godmodig.

Skimmelryttaren är en historia med många bottnar. Den handlar om människans kamp mot naturen och om den avvikande individens förhållande till kollektivet, om strävan att göra allt till det bästa men mötas av mänsklig oförståelse och naturens obevekliga krafter. Ytterst handlar den om vad det är att vara människa på jorden.

Bodil Zaleskys översättning gör ett mycket förtroendeingivande intryck. Den förenar tidsatmosfär och ett levande språk till en njutbar helhet, där Storms långa meningar ges en naturlig svensk form. Hon har också skrivit en presentation av författaren och försett boken med en del nödvändiga förklaringar av olika benämningar på fenomen i kustlandskapet. Det gör att vi nu kan glädja oss åt en exemplarisk svensk utgåva av Storms mästerliga berättelse. Skimmelryttaren är en i högsta grad levande klassiker.

__________

Sten Wistrand tillhör Kulturdelens redaktion.

PS. Hastur har tidigare givit ut såväl Droste-Hülshoffs Judeträdet (2019) som Irvings Legenden om Sleepy Hollow (2016).

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2024 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree