Hem » Recension, Scen » Scen: Bomaye! Maria, bomaye! (Örebro Teater)

Scen: Bomaye! Maria, bomaye! (Örebro Teater)

Örebro Teater

Premiär den 15 februari 2022

Bomaye! Maria, bomaye!

Manus och regi: Hans Christian Thulin

Medverkande: Maria Simonsson Thulin

Scenografi och kostymdesign: Jens Haraldsson

Musik och ljuddesign: Anton Linder, Pontus Engström och Ida Wiberg

 

Maria Simonsson Thulin (foto: Örebro Teater)

Dags för soppteater igen! Äntligen tar Örebro Teater upp denna mångåriga – och alltid mycket populära – teaterform. Borde vara legio i varje säsongs utbud, för här kan man locka de mer tillfälliga teatersugna och etablera en vana att komma på kvällsföreställningarna.

Den suggestiva titeln – Bomaye! Maria, bomaye! – är hämtad från en kongolesisk hejaramsa från en av boxaren Muhammed Alis mest omtalade matcher och lär betyda ”Döda honom”!

Hans Christian Thulin hade från början ett arbetsnamn i stil med ”Ursäkta, jag håller på att dö” och den beskriver bättre vad den här pjäsen – eller showen ­­– handlar om. En kvinna på restaurang sätter en ägghalva i halsen och skyndar ut på toaletten ”för att dö”. Hon vill inte väcka någon pinsam uppmärksamhet …

Då passerar hennes liv revy – i en våldsam fart. Ända från dan då hennes irländske pappa förenas med hennes mor, (för att sedan bara försvinna).

Det är en väl uttänkt story av Hans Christian Thulin, som nu har många år på Örebro Teater. En dramatisk ram är satt och ett liv kan målas fram i snabba penseldrag. Maria Simonsson Thulin gör det våldsamt roligt!

foto: Örebro Teater

Det är en fröjd att få se en väl inkörd länsskådis få ett eget utrymme, utan att det verkar finnas några gränser. Maria har begåvningen och tajmingen hos den bästa av stå-uppare. Det är frenesi, humor och tempo. Ansiktet är som en gummiboll i en våldsam racketmatch. Hela tiden med ett känsligt lyssnande öra mot publiken i cafélokalen en trappa upp i Örebro Teater. Den har våldsamt roligt.

Det är korta, drastiska minnesbilder från uppväxt, skoltid, första förälskelsen och sedan att bli mamma. De bägge Thulinarna har som avslutning laddat för en riktigt bra final, då Maria uppsöker sin förlorade far på Irland.

foto: Örebro Teater

Inramningen är en fullträff. Ljus och ljudeffekter sitter som en smäck och blir den ensamma skådisens bästa medspelare och skapar en fullödig show.

Hade jag fått önska, hade jag velat att Hans Christian Thulin funnit en botten i karaktären som skapat en lite större mening med hela ansträngningen. Något mer att känna igen sig i – inte bara skratta åt. Ibland ligger också lyteskomiken lite farligt nära, liksom det här lite lättköpta att skratta åt ”lustiga” dialekter.

Men jag känner mig som sur gubbe nu. Viktigare är att teatern når oss med detta härliga skratt och driv. Dessutom snart på länsturné.

”Äntligen” där också! Örebro Teater har faktiskt nu lagt till ”Hela länets teater” under sitt nya namn. Bra.

__________

 

Martin Dyfverman

Share

Lämna ett svar

Okonstmuseet

  • Veikko Aaltona – hötorgskonstens kung

    Äntligen! Långt efter att jag egentligen slutat samla på okonst […]

    Share
  • Merchandise

    Merchandise är ett engelskt ord som rätt och slätt betyder […]

    Share
  • Troféer och priser

    Troféer och priser har funnits länge. De är symboler för […]

    Share
  • Mat

    Alla livsmedel används inte till att äta. Det finns mat […]

    Share
  • Djurdelar

    Det förekommer djurdelar inom konsten. Det är inte bara Damien […]

    Share

Blå Kalender

Kulturbloggen

© 2022 Kulturdelen. All Rights Reserved. Logga in - Designed, developed and maintained by TypeTree