CD: Violinkonserter av Amanda Maier, Julius Röntgen och Johannes Brahms

Inlagd av Sten Wistrand Recension, Skivhyllan, Skivor fredag, mars 18th, 2022

Amanda Maier*, Johannes Brahms och Julius Röntgen: Violin concertos (dB Productions/Naxos). Speltid: 79’44.

Cecilia Zilliacus (violin), Malmö Symphony Orchestra, Västerås Sinfonietta*, Kristiina Poska (dirigent)

 

Betyg:

 

Vad har Amanda Maier, Julius Röntgen och Johannes Brahms gemensamt som kan motivera att sammanföra deras violinkonserter på ett och samma album? Om man påminner sig att Maier efter 1880 blev fru Röntgen så är ju det sammanhanget klart. Men Brahms då? Jo, nyårsafton 1878 hade de förälskade Amanda och Julius bänkat sig i Gewandhaus i Leipzig för att höra Brahms repetera sin nyskrivna violinkonsert med Joseph Joachim som solist. Julius pappa Engelbert var konsertmästare för orkestern och dessutom Amandas violinlärare. Hon skulle själv framföra Brahms-konserten strax efter dess urpremiär. Men redan 1876 hade hon varit solist i sin egen violinkonsert, som hon skrivit blott 22 år gammal.

När den återupptäcktes för ett antal år sedan var det någon av en sensation. Dessvärre är inte hela verket bevarat, men man får i alla fall vara tacksam för att det är den första satsen som inte förkommit. I violinkonserter från den här tiden är det ju nästan alltid den som dominerar och följs av två kortare. Och allt tyder på att Maier följt den gängse modellen och efter ett inledande allegro risoluto på nästan 18 minuter följt upp med två kortare satser i form av ett andante eller adagio och ett avslutande allegro, kanske i form av ett rondo. Man kan bara hoppas att de återstående satserna ska dyka upp någonstans; sådant har hänt förr. Amanda Maier dog redan 1894 och Julius överlevde henne med 38 år. Hans violinkonsert hör till det sista han skrev, fullbordad ett år före hans död 1932. Det är en vacker och melodiös konsert, förankrad i den senromantik som formade honom men för den skull inte helt opåverkad av senare tider. Och nog tycks den här ha fått en ideal uttolkare i Cecilia Zilliacus. Den ljuvliga långsamma satsen ger hon en innerlig sötma som en tidigare inspelning på cpo inte kan konkurrera med. Maiers konsert har faktiskt spelats in av dB Productions tidigare, men man är tacksam att de vågat konkurrera med sig själva. Zilliacus spelar den nämligen helt strålande och framstår nu som förstavalet.

När det gäller Brahms är situationen naturligtvis lite annorlunda. Hans konsert tillhör den internationella standardrepertoaren och ”varenda” toppnoterad violinist och dirigent tycks ha förevigat den på skiva. Själv är jag rätt svag för inspelningen med Ivan Repin och Riccardo Chailly (DG), men här finns som sagt åtskilligt att välja bland och jag har ingalunda hört allt. Zilliacus och Malmösymfonikerna under Kritiina Poska gör en rätt slank tolkning som ingalunda skäms för sig, även om jag personligen kanske trots allt föredrar lite ”fylligare” versioner. Å andra sidan är det ju intressant med alternativ. Ett sådant bjuder även Zilliacus på i kadensen som hon låtit Mats Larsson Gothen skriva. Men repertoarmässigt är det förstås Maier och Röntgen som gör skivan angelägen. Ett plus för Zilliacus samtidigt informativa och personliga kommentarer.

__________

Sten Wistrand ingår i Kulturdelens redaktion